”Det qvalmiga och olidligt varma vädret under gårdagen ändade på qvällen i ett förfärligt åskväder, som vid half 9-tiden drog öfver Göteborg med omnejd.

Himmelens fönster tycktes ha öppnat sig och regnet föll i kaskader till jorden, förvandlande våra gator till vildt forsande bäckar. Den af svarta åskmoln täckta himlen förvandlades till ett ljushaf af de tätt på hvarandra följande ljungande blixtarne. Det hela var i all sin dystra fasa en imponerande tafla.

En blixt öfverträffade dock alla de an­dra i intensiv ljusstyrka och den därpå följande åskknallen kom husen att darra i sina fogar samt lockade nog mer än en åskådare af de på himlahvalfvet i zig-zag ljungande blixtarne att beklämd utropa: den blixten slog ned!

Och det hade den gjort. Den träffade en man som då under det forsande häll­regnet ännu träget arbetade för sin familjs uppehälle; och den kräfde hans lif. En sjuklig hustru och sex minderåriga barn stå sörjande vid den så hastigt och så våldsamt bortryckte familjefaderns bår.

Vid Kommendantsängen, som nu håller på att regleras och där nya gator skola utläggas, har man under sommarens lopp hållit på med stenknackning. Bland dem som där varit anställda befunno sig två söner till stenarbetaren August Andersson, som med sin familj är boende i huset n:r 17 Rygatan.

Sedan familjen i går qväll vid sjutiden intagit sin enkla aftonvard, beslöt fadern som strax förut hemkommit från stadens arbeten vid Lerjeholm att åtfölja sönerna till deras arbetsplats för att hjelpa dem att köra det under dagensönderknackade stenpartiet till “kistan“ hvari partiet skall mätas. Fadren körde stenen i en skottkärra, och i trots af ovädret fort­satte man med arbetet.

Klockan fattades 10 minuter i nio då en skarp blixt upplyste platsen och 12- årige sonen Carl Gottfrid, som stod unge­fär 2 meter från fadren, såg denne utan att gifva ett ljud från sig segna till mar­ken. Förskräckt ropade han på brodern, tioårige sonen Konrad, och när de ej sågo fadern röra på sig, sprungo de fram till poliskonstapeln Axel Hansson, som poste­rade alldeles i närheten, och ropade: “pappa är död!“

Den skyndade genast till och upplyfte den fallne mannen samt slog vatten å kufvudet på honom. Han kunde ej upptäcka tecken till lif i mannen; endast litet blod­fradga framträngde ur munnen och färga­de läpparne.

Konstapel Hansson sände genast efter läkare. Men på grund af åskvädret var all telefonering afstängd, och omöjligt tycktes det vara att få fatt i en droska. Det dröjde alltså mycket länge innan man lyckades få träffa en läkare och när denne, d:r Hindmarsh, kl. 10,25 anlände till det skjul, dit konstapel Hansson med sönernas till hjelp inburit den dödade, kunde han endast konstatera mannens död.

Liket företedde märken efter strålen å halsen, bröstet och högra armen. Skinnet var brändt brunt och “knorradt“. En silfverklocka i västfickan hade smält af blixtstrålen.

Liket har afforts till stadens bårhus.

August Andersson var född den 21 sep­tember 1845 och skrifven i Haga för­samling. Han var anstäld som förman vid stadens arbeten å Skräppekärr samt var känd som en nykter, ordentlig och arbet­sam person som alltid sträfvat och arbe­tat idogt och ihärdigt för sin familjs un­derhåll. Af familjens sex barn är det äldsta 12 år, det yngsta 1 månad. Här om någonsin torde vara ett lämpligt till­fälle för lyckligare lottade att bispringa med en kraftig och snar hjelp.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 11 augusti 1897)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Panoramabild med Kommendantsängen, till vänster Linnegatan, eventuellt under anläggningsarbete. Till Höger Skansen Kronan, med landsvägen mot Mölndal. Omkring år 1895.