Kanalerna bestämde stadens form

Kanalsystemet i Göteborg har varit av avgörande betydelse för stadens utveckling. Inte enbart på grund av deras funktion som transportleder utan på grund av att deras sträckning bestämde hur staden skulle utformas i övrigt. Göteborg var framförallt en stad skapad för att betjäna handeln och den behövde vattenburna transporter. Den nuvarande staden Göteborgs historia börjar med Stora hamnens tillkomst, men ursprungligen var det inte avsikten att staden skulle få det utseende den har idag.

Arbetet med den nya staden Göteborg inleddes redan våren 1619 efter att Älvsborgs andra lösen var betald och en första stadsplan hade upprättats. Dokumentationen kring de första arbetsinsatserna är begränsad och den karta som bör ha funnits 1619 har gått förlorad, men det finns ledtrådar i andra historiska handlingar. I ett arbete från 1928 påpekade Albert Lilienberg betydelsen av en odaterad perspektivskiss över Göteborg i Krigsarkivets samlingar. Skissen visar det som skulle bli centrala Göteborg med en kyrkobyggnad på Kvarnbergets topp samt en större kanal från ungefär nuvarande Stora till Lilla Bommen. På toppen av det vi idag kallar Stora Otterhällan fanns ett slott inritat. Någon stadsbebyggelse visar inte skissen, endast en ring av vallar och bastioner kring ett blivande stadsområde. (Lilienberg s. 148-156)

Krigsarkivet, nr 78. Odaterad karta som visar hur Stora hamnen ursprungligen var tänkt att utformas.

Det var inte någon lätt terräng att bemästra då det fanns allt från mycket blöta områden till berg. Leran var troligen lättare att hantera än berg då man saknade kraftfulla sprängmedel. Kartan nedan bygger på resultat från borrningar som Stadsingeniörskontoret utförde under tidigt 1900-tal och som samanställdes av Lilienberg. Den blå heldragna linjen visar 1600-talets strandlinje och det framgår tydligt att det fanns en naturlig vik av Göta älv som valdes som entrépunkt för Stora hamnen. De blå-streckade områdena var de blötaste delarna av den blivande stadens centrum. Enligt den geologiska undersökningen från 1920-talet var det mark som var vattendränkt. Det blå markerade området som är markerat med små tuvor var träskartad mark medan de gröna ytorna endast översvämmades vid högvatten. (Lilienberg s.151, Andersson et al s. 118-121) Därutöver fanns de högre belägna bergsområdena som hade bättre förhållanden för bebyggelse.

Karta över markförhållandena i Göteborg vid tiden för stadens grundläggning. Kartöverlägg Per Hallén 2017.

Från början av 1620-talet finns kartor och en del handlingar som beskriver ”gropen” eller ”dysumpen”. Lilienberg konstaterar att detta inte kan ha varit en naturbildning utan måste vara en grop grävd under försöken att förverkliga den första stadsplanen från 1619. (Lilienberg s. 152) På kartan nedan har ”gropen” lagts in ovanpå kartan som visar markförhållandena i staden. Den var omkring 37 meter bred, ungefär samma bredd som dagens Stora hamnkanal, vilket ytterligare stärker Lilienbergs tankar på att detta skulle ha varit början på stadens hamn som skulle gå i en halvcirkel kring Kvarnberget.

Karta över markförhållandena i Göteborg vid tiden för stadens grundläggning. Kartöverlägg Per Hallén 2017.

Varför övergavs planen från 1619? Den troligaste förklaringen är att byggnadsarbetarna stötte på berg som var en utlöpare från Kvarnberget. För att fullborda kanalen hade man varit tvungna att spränga. Även om det inte rörde sig om något stort bergsmassiv så var det ändå ett tillräckligt hinder för att denna sträckning och därmed hela stadsplanen skulle överges. (Lilienberg s. 160)

Denna del av Stora hamnen var ursprungligen en vik av Göta älv. Foto: Per Hallén 2017.

Hade den ursprungliga planen kunnat följas hade det varit till stor fördel för staden. Vatten hade kommit från Göta älv in i den stora hamnen och genom den naturliga strömmen hade kanalen hållits ren med friskt vatten. Kanske hade även raset i Stora hamnen som inträffade 1622 kunnat undvikas om kanalen hade fått en annan utformning. (Lilienberg s. 163, Almquist D1, s. 73)

Om den ursprungliga planen hade kunnat följas hade denna korsning, mellan Köpmansgatan och Tyggårdsgatan inte existerat. Här hade istället vattnet flödat i stadens stora hamn. Foto: Per Hallén 2017.

Innan en ny plan hade upprättats för staden kunde inte byggnadsarbetet fortsätta då gator och hus måste anpassas till stadens kanalsystem. Viktiga anläggningar under detta arbete var en vattenkvarn och en så kallad vattenkonst, alltså en pumpanläggning för att få bort överflödigt vatten från området. Den Stora hamnen var ett statligt projekt och när problemen hopade sig för bygget 1622, genom bland annat skabb som drabbade arbetshästarna, blev kronan allt mer otålig. Troligen lyckades arbetarna öppna Stora hamnen under sommaren 1622, men rikliga regn under hösten orsakade ras när de träskodda kanterna störtade ned i kanalen. Hjälpligt kom ändock hamnverksamheten igång men endast mindre båtar kunde använda sig av denna Stora hamn. (Almquist D1 s. 70-74)

Utöver Stora hamnen byggdes även Västra och Östra hamnarna, men dessa var inte en statlig angelägenhet utan det var staden som ansvarade för denna del av infrastrukturen. Informationen kring byggandet av stadens hamnar är ytterst begränsad. Troligen var arbetet med den Östra hamnen, som vid denna tid kallades för den Norra hamnen, igång 1623. Det omnämns arbeten på kanalen även 1627-28, kanske var det först då som den blev färdigställd. När den Västra hamnen började grävas är inte känt. (Almquist D1 s. 325-26) Men det förefaller sannolikt att även Västra hamnen skapades under 1620-talet.

Krigsarkivet, nr 664. Strax före mitten av 1620-talet fanns inte några kanaler genom nuvarande Brunnsparken, inte heller någon kanal till Mölndalsån. Dessa kom till senare.

Kanalerna, utformade enligt det holländska systemet, fyllde tre viktiga funktioner.

”Att dränera terrängen,

att få fyllnadsjord till sanka tomter

att skänka en handelsstad hamnareal och kajlängder.” (Bæckström s. 16)

Dessutom styrde utformningen av Stora hamnen var andra kanaler kunde anläggas, var torgen skulle vara belägna och hur gator och kvarter skulle vara utformade. Naturen i form av utlöparen av Kvarnberget och dess stenmassor kom alltså att bli en viktig faktor i utformandet av dagens stadslandskap.


Text av: Universitetslektor Per Hallén, Institutionen för Ekonomi och Samhälle, avdelningen för Ekonomisk historia, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.


Kartor

Riksarkivet

Krigsarkivets samling: Sverige, stads- och fästningsplaner

Göteborg 037, nr 78, nr 664

Litteraturförteckning

Almquist, Helge, Göteborgs historia: grundläggningen och de första hundra åren. D. 1, Från grundläggningen till enväldet (1619-1680), Göteborg, 1929.

Andersson, Stina, Jönsson-Kihlberg, Eva & Broo, Björn (red.), Livet i det gamla Göteborg, Göteborgs arkeologiska museum, Göteborg, 1986.

Bæckström, Arvid, Studier i Göteborgs byggnadshistoria före 1814: ett bidrag till svensk stadsbyggnadshistoria, Stockholm, 1923.

Lilienberg, Albert, Stadsbildningar och stadsplaner i Götaälvs mynningsområde från äldsta tider till omkring adertonhundra, Göteborg, 1928.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s