1900-talets Göteborg

Kommer Larsmessemarknaden att försvinna?

”Såsom förut nämnts har poliskammaren begärt att väfmarknaden å Drottningtorget måtte afskaffas, och drätselkammaren har förordat bifall härtill.

Marknaden har allt sedan 1860 hållits å Drottningtorget med början måndagen’ före andra torsdagen» i augusti och afslutats därpå följande fredag. Den var en fortsättning på de förut i Göteborg brukliga marknaderna och tillkom på anmodan af Hallands läns landsting ho« kommerskollegium för att gynna väftillverkningen som husslöjd.

Det är de elektriska spårvägarna som äro närmaste anledningen till att inan vill slopa marknaden, emedan Drottningtorget med sitt lifliga spårvngnsviminel nu blifvit olämpligt som försäljningsplats.

Poliskommissarien i andra distriktet har i en rapport till poliskammaren därjämte föreslagit marknadens indragande.

I rapporten yttras att ändamålet med denna marknad nog ursprungligen varit att bereda stadens invånare tillfälle att. utan mellanhänder tillhandla sig handväfda linnevaror från olika för tillverkning af dylika varor välkända trakter af landet och samtidigt därmed uppmuntra dessa trakters inbyggare till fortsatt verksamhet inom handväfnads- industrien, men emellertid har under tidernas lopp såväl denna väfnadsindustri som den för densamma anordnade marknaden förlorat sin ursprungliga karaktär. Handväfnadsindustrien har, särskildt i Kind och Mark samt äfven i öfriga orter af mellersta och södra Sverige, där den af ålder hört hemma, allt mera ‘måst vika för fabriksarbetet samtidigt med att dess utöfvare för sina tillverkningar ganska allmänt börjat använda fabriksspunnet garn, varigenom det handgjorda arbetet förlorat en stor del af sitt värde. Den minskning af torgförda verkligen handväfda varor, som under senare år ostridigt uppkommit, märkes för en ytlig betraktare mindre å marknadsplatsen, enär ersättning sker genom salubjudande af fabriksväfnader. Utom detta börja i allt större utsträckning salu hållas varor, hvilkas torgförande säkerligen mindre kunna anses påkalla särskild marknad.

Han uppräknade namnen på icke mindre än 78 stadshandlande, som, efter hvad undersökning om försäljarnes hemvist gifvit vid handen, vid väfmarknaden uppträda som hemslöjdsidkande landtbor.

Som skäl för marknadens afskaffande anför han:

att en stor del af de saluhållna varorna svårligen kunna anses höra hemma å en marknad, afsedd för handväfda linne varor;

att vid undersökning å marknaden det visat sig, att en del försäljare saluhållit väfnader, hvilkas beskaffenhet vid närmare granskning uppenbarligen visade, att, de utgjorde förlegade skyltvaror eller vore på ett eller annat sätt felaktiga, något som dock icko hindrade, att dessa varor utbjödos till vanliga butikspriser och under sådana omständigheter, att köparen trodde sig erhålla en fullgod och felfri vara;

att från marknadsplatsen måst af visas en del försäljare af maskingjorda skodon och begagnade kläder, hvilket i sin mån visar allmänhetens förvända åsikt om marknadens ändamål;

att en del af stadens butiksegare under marknaden låta anställa särskild betjäning, som i klädsel eller annorledes söken föreställa landtbor för att inför en föga reflekterande allmänhet gifva den utbjudna varan sken af handarbete;

att fabriksidkare från annan ort i stor utsträckning och med för tillfället anställd betjäning å marknaden försälja väfnader och därvid uppenbarligen drifva rörelse, som bör skada och vara till förfång för stadens skattdragande minuthandlare i samma bransch;

att särskildt morgonen före själfva marknaden en del al stadens större linnefirmor i stora partier inköpa hitförd linneväfnad. därvid dessa firmor naturligt nog äro i tillfälle inköpa det bästa, som salubjudes;

att en stor del af de väfnadei dessa firmor icke förvärfva sig kunna hänföras till mer eller mindre underhaltiga;

att i allmänhet just dessa sistnämnda väfnader under den därpå följande marknaden salubjudas allmänheten:

att jag desslikes öfvertygat mig om, dels att de försäljare, som salubjuda verkligen handväfda linnevaror, för sin del icke hafva något emot marknadens aflysande eller anse sig genom en sådan åtgärd blifva på något sätt lidande, dels att de firmor härstädes, som försälja handväfda linnevaror, hos sina leverantörer rekvirera sitt behof äfven under tiden mellan de årligen återkommande marknaderna; samt

att marknaden påkallar särskild polisbevakning, för hvilken polisdistriktet eljes kan hafva bättre användning.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 2 juni 1903)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Linnemarknad på Drottningtorget framför hotell Eggers år 1907.