1900-talets Göteborg

Göteborgs sopor till Vinga

”En hel del av de sopor som Göteborgs stads renhållningsverk tippar på Brudaremossen i fritidsområdet Delsjöreservatet sprids långa vägar. Det är anledning förmoda att delar av avfallet kan återfinnas på Brännö, Vinga, Hönö och i ännu större utsträckning på alla småskär däremellan. Det är korvskinn, småbitar av plastpåsar, papperstussar m.m. Den som är bevandrad i växtvärlden skall även finna att det växer samma slags ogräs i klippskrevorna därute som på soptippen i stan. Troligen hittar han också en och annan rugge med havre eller vete och det är minsann inte vad man väntar sig bland trift, fetknopp och skörbjuggsört på skären.

Hur hänger detta ihop? Skåda mot Göteborgs himmel en kväll i solnedgången och ni förstår. Tusentals proppmätta trutar sträcker i långa band ut mot skärgården. De har tillbringat dagen ivrigt kalasande bland allt ätbart som bjuds på Brudaremossen — med avbrott för bad och matsmältning på vattnet eller isen på Delsjön, vår dricksvattensreservoar. Det mesta går ner i en trutmage, men en del saker är , osmältbara och dessa kommer omsider upp i s k spybollar som släpps på öarna i skärgården där måsarna tillbringar natten eller
dit de flyger för att mata ungarna. Det är inga stora bitar av vårt avfall som vi på så sätt indirekt för ut till badholmarna, men det kan bli en hel del i alla fall eftersom trutarna är många och blir allt fler.

Från våra trakter finns ingen undersökning som visar i vilken grad trutarna på detta oförutsedda sätt förmår ändra vitfågelskärens karaktär. Två finländska botanister, Hans Luther och Christine Nordgren däremot, har studerat förhållandena i Västnyland och på Åland och de visar i en uppsats i årsboken Finlands Natur 1966 att ogräs och kulturväxter numera växer så talrikt på många måsskär att man inte längre kan tala om en genuin skärgårdsflora.
Ruderatväxtema är alltför många bland korvskinn och plastbitar. Däruppe har man också ett annat problem som uppstått nu när måsarna blivit särdeles vanliga: de annekterar enbuskmarkerna. Men enen tål inte den starka gödning som måsarna håller den med utan förtvinar och dör. Trutarnas expansion, som orsakas av att vi föder dem med avskrädeshögar, får oanade konsekvenser.

BLUND” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 9 januari 1967)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 9 januari 1967.