”Till nytta för alla, den fattige så väl den fattige så som den burgne, lärda och olärda under lifvets olika skiften, finner Salubrin användning. Mot sårnader, svullnad och värk, förorsakad af många olika anledningar, har Salubrin visat sig vara det verksammaste medel. Såsom fördelande användes det vid hämorrojder, åderbråck, svullnad i följd af tryck m.m.

såsom antiseptisk mot inflammationer, varbildningar i sår, rosen, ekzem, skäggsvamp m. fl. hudsjukdomar. Af de burgna klasserna användes det som det bästa munvatten och toalettmedel. Till ännu större nytta och i vidsträcktare mån, än det är möjligt för den enskilde, begagna sig läkare af upptäckten: rådfråga därför läkare i alla svårare fall och då någon ovisshet om Salubrios användning äger rum.

Mången har blifvit afskräckt från att använda det, emedan han i stället för Salubrin vid inköp erhållit toalettättika, rökättika eller annan komposition, som betecknats Salubrin och föreburits vara bättre och mera äkta än uppfinnarens fabrikat. Efterse derför etiketten å flaskorna! Öfverallt, der Salubrin försökts och användts af den utspädning och på det sätt, som i beskrifningen säges, värderas det som oumbärligt.” (Reklam hämtat ur Göteborgs-Posten 28 februari 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Salubrinflaska