Göteborgsutställningen 1923

Är Göteborg färdigt att mottaga sina jubileumsgäster?

”Det är mycket, som samverkar till att Göteborgsallmänhetens utställningsintresse hålles vid liv intill sista stund, om man nu sammanblandar utställningen med jubiléet – det gör nu också var och en. Det är länge sedan utställningsfältet upphörde att vara en promenadplats för intresserade göteborgare, och sedan nu sommarstaden på Lorensberg under ånga månader inte undergått några mera  anmärkningsvärda förändringar till sån silhuett, är det förklarligt, om Södra Vägen blivit en något utsliten promenad. Ett annat blir förhållandet, när portarna öppnas om några dagar — se och häpna!

Jubileumsdekoratörerna ha, får man säga, på allra sista tiden preparerat stadsborna till den stundande festen, och skapat en spirande högtidsstämning hos var och en, som dagligen passerar Göteborgs hjärta. Nu stå flaggstängerna på parad vid kanalerna, upp mot Götaplatsen slingrar sig paraden genom Avenyen, förirrar sig ut här och där, men återförenas i kungsvägen upp mot utställningen.

Gustaf Adolfs torg spelar emellertid huvudrollen. Det har under de långa, ljusa aftnarna varit en livligt gouterad plats för promenaderna. Och ända in på de sista kvällstimmarna har allmänheten kunnat följa arbetet. De blåblusade karlar, som byggt in musikestraden till Rådhustrappan, ha inte givit sig någon ro, fast det lidit till kväll, flaggstängernas utplanterare inte heller. De resliga stängerna för jubileets jättevimplar lågo i går afton i väntan på att resas.

Tribunen är färdig, bara de kungliga kronorna fattas. De lågo — låt det inte vara någon anmärkning — i går till allmänt beskådande. Den stora uppe på mittpartiet, de mindre bredvid. Det är något för Göteborgs yngsta släkte att följa.

Vad ligger det inte allt av arbete bakom alla arrangemangen! Gustaf Adolfs torgs kungliga tribun och musikestrad äro, när allt kommer omkring, bara. en detalj av Göteborg den åttonde maj 1923. Låt oss emellertid komma överens om som goda patrioter, att jubileumstorgets utsmyckning blir något, som inte endast skall fastna på fotografernas plåtar och i filmarnas kameror utan lika mycket i vars och ens minne.

Där har skjutit, upp några underbara pelare runt torget de sista dagarna. Det är inte möjligt annat än att de bli fästen för fanborgar, tror man. Man undviker i det längsta att besvära marskalksbyrån, som är en av stadens mest ansvarstyngda och anlitade institutioner just nu. .

Och mitt på torget står som förr kungen. Han har .rätat på sig en smula, de sista dagarna, tycker man. De många åren av ro med bara en enda sjätte november som en liten förströelse ha givits ett betydligt avbrott.

Är Göteborg rustat alltså att taga emot sina jubileumsgäster? Ingen vill säga annat. Det kan hända, att en eller annan detalj återstår Det skalle bland annat vara klockan på statsbanestationen och en liten byggnadsställning, som i morse hängde kvar som en plåsterlapp på vårt gamla vackra rådhus.

 

Den allra senaste nyheten om jubiléet kommer från spårvägen. I samband med jubileumsfestligheterna komma nämligen vissa ändringar i spårvägstrafiken att äga rum. Sålunda skall redan från och med måndagen 10-minuterstrafik införas å Mölndalslinjen samt å Långedragslinjen. På grund av avspärrningarna i samband med festligheterna å Gustaf Adolfs torg på tisdagen inställes under högtidligheterna på torget all spårvägstrafik på Södra Hamngatan samt på Östra Hamngatan till Valand. Vagnarna på Ringlinjen vända under sagda tid vid Valand och Drottningtorget. Blå linje, Kvibergslinjen och linjen Gårda—Bangatan drages över Lilla Bommen, grön linje över Vasagatan och vagnarna på röd linje vända vid Drottningtorget resp. Engelbrektsgatan, där även Mölndalslinjens vagnar under ifrågavarande tid vända. De båda utställningslinjerna Bergslagsgatan—Korsvägen och Majorna—Korsvägen sättas i trafik vid 12-tiden på tisdagen.

Natt-trafiken skall natten till onsdagen utsträckas i likhet med vad som äger rum å nätterna mellan lördag och söndag, varjämte extra nattvagnar insättas.” (Ur: Göteborgs Dagblad 5 maj 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs Dagblad 5 maj 1923.