Göteborgsutställningen 1923

Huvudrestauranten är utställningens svaga punkt

Skarpa anmärkningar i huvudstadspressen mot orimliga priser och förbluffande ransonering.

Stockholm den 17. I en artikel i dag betecknar Svenska Dagbladet huvudrestauranten i Göteborg som utställningens svaga punkt och framhåller, att det bör vara utställningsstyrelsen angeläget att kontrollera det sätt, varpå restauratören, direktör Jacobsson, handhar sitt grannlaga värv. Den anmärkning, som framför allt riktas mot Göteborg och utställningen, gäller, säger tidningen, de höga priserna, som verka avskräckande både på de svenska resandena och framför allt på besökarna från länder med svagare valuta än vår.

Huvudrestaurantens priser kan man rent siffermässigt taget icke göra någon befogad anmärkning på, men om man ser på vad som bjudes för briserna, blir man betänksam. Tidningen lämnar en del slående exempel härpå, liksom på vad som bjudes vid de arrangerade måltiderna. Den första dagens stora jubileumsmiddag efterlämnade hos många gäster bestämda och obehagliga intryck. All synes, säger tidningen, vara inriktat på största möjliga ekonomiska succès för källarmästaren. Ödet har fogat det så, att hr Jacobsson i sommar inför en hel del av det till Norden resande utlandet i vidsträcktaste mening kommer att representera svenskt restaurantväsen. Får man döma av början, kommer han icke att göra det med den äran, men det är möjligt att en större blamage avvärjes, om utställningens bestyrelse i tid tar saken om hand och försöker åstadkomma bättre ordning, större takt och hövlighet från personalens sida och framför allt bättre mat och rimliga priser på Jubileumsutställningens huvudrestaurant.

I en korrespondens till Dagens Nyheter framhåller dess Göteborgsredaktion, att det endast är på huvudrestauranten som punsch ingår i spriträttigheterna. Denna förbluffande ransonering lär enligt vad tidningen meddelar vara beroende därpå, att generalkommissarie Adelsohn, till vilken spriträttigheterna för hela utställningsområdet överlåtits av Göteborgssystemets chef, direktör Lemming, velat dämma in punschfloden i en enda bassäng.

Enligt vad hr Lemming upplyst har systembolaget ingenting med den ovannämnda fördelningen att göra, vilket beror på en helt privat uppgörelse mellan generalkommissarien och de olika restauranginnehavarna. Det uppgives att direktör Jacobsson fått betala en hel million för att få hand om huvudrestauranten, och det skulle han ha kunnat gå med på endast under den förutsättningen, att han fick bli ensam om punschserveringen. Intendenten Adelsohn har förklarat det vara med hänsyn till ordningen, som han uppställt detta villkor. Enligt vad D.N. vidare erfarit skulle den spritkvantitet, varpå utställningsrestauranterna får tillgodoräkna sig vinst under sommaren, vara 130,000 liter, en siffra, om vars riktighet eller oriktighet dir. Lemning icke ansåg det vara lämpligt att göra något uttalande. Huvudparten av dessa vinstlitrar eller av allt att döma omkring 90,000 liter ha kommit på utställningsrestauranten.” (Ur: Göteborgs Dagblad 17 maj 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Huvudrestarangen inom utställningsområdet.