”Fullt betryggande säkerhetsanordningar skola vidtagas.

Det intressantaste resultat, vartill man hittills kommit under utredningen om olyckan på berg- och dalbanan i måndags, är väl att rälsbrottet icke inträffat i någon skarv, som man först trodde, utan mitt på skenan. Olyckan beror alltså på rent materialfel över vilken ingen utställningsstyrelse eller nöjesfältsdirektör kan råda.

Vid stoppet fick föraren en så kraftig knuff att han av allt att döma ett ögonblick blev vimmelkantig. Så snart han kom, till full klarhet blåste han sitt signalhorn, påstår han själv. De många åskådarna ha icke iakttagit någon sådan signal varemot man bestämt vet, att han gick fram till sidostängslet och ropade åt signalmannen där nedanför att stoppa. Föraren anses härmed fri från ansvar till det skedda och var man skall lägga skulden är inte gott att säga tills vidare. Signalmannen var under alla förhållanden icke vid signalen utan fyra eller fem meter från denna.

Föraren på det andra förolyckade vagnsättet har också gjort sitt bästa för att undvika en kollision, Hade han endast fått stoppsignalen 15 å 20 sekunder tidigare skulle han också med lätthet kunnat stanna genast.

Av den grundliga utredning, som f. n. pågår, måste allmänheten få de kraftigaste bevis för att allt göres till fullkomlig trygghet, när etablissementet en gång öppnas på nytt. Många uppslag ha redan framkommit därtill. Ett som är förtjänt av intresse går ut på att bygga en inhägnad för signalmannen, som sedan skulle uteslutande ha till uppgift att hålla sig där och passa signalapparaten.” (Ur: Göteborgs Dagblad 6 juni 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Svartvittt foto taget på Lisebergs berg och dalbana 1923.