”Det finns väl ingen, som klagar på att det finns för litet musik på utställningen. Däremot har en och annan förklarat sig sakna andra trådlösa förbindelser än de, som kväll efter kväll dansa balett på Olle Sandborgs & C:s kommunist teater. Men även i fråga om radioförbindelser kunna vi snart nog känna oss jämnställda med världens övriga huvudstäder. Inom kort blir det nämligen broadcastingkonserter på utställningen.

I går kväll var det provspelning för några intresserade medlemmad av dagspressen. Dirigent var chalmeristernas populäre professor Kock, orkester var en mystisk låda. som genom några blänkande koppartrådar stod i förbindelse med antennerna, som på sista tiden satt vår fantasi i livlig verksamhet.

Som alla andra ordentliga orkestrar började det med stämning av instrumenten. Först kom piccolan och imiterade en nyfödd kattunge, därpå säckpipan, som närmast påminde om ett berömt kapitel ur ”Tre män i en båt”, där det talas om offrets skrik och mördarens vilda eder. Men sedan dirigenten talat förståndiga ord med orkestern och mutat den genom att vrida på några knappar, som förmodligen ha sin motsvarighet på nöjesfältets automater, blev det annat ljud i skällan. Rätt som del var. klämde den i väg med några företakter ur ”Gladiatorernas intåg’. Men dirigenten stoppade genast denna lovande början och påstod, att det var Karlsborgs radiostation, som anropade oss. När Karlsborg tröttnat, var det dock vår tur. Orkestern spelade alldeles utmärkt både moderna foxtrots och gamla sjömans- visor, sjöng med smältande stämma juvelarian ur ”Faust” och utförde solo på violin ett andante av Beethoven. Till slut spelade den grammofon. Då gick dirigenten ut för att telefonera, och vi gingo till Lustiga huset.

Men det var alldeles utmärkt, vad musiken lät hög och klar. Den station, vi avlyssnade, är tills vidare prof. Kochs hemlighet. Han är kanske rädd för att bli krävd på entréavgiften? Med säkert har utställningen genom dessa trådlösa konserter fått en ny attraktion, som kommer att tävla i popularitet med alla hr Jenzéns inrättningar tillsammans. Man hör musiken lika bra som om orkestern satt bredvid på en stol. Sensationen att lyssna i till musik, utförd på hundratals (engelska) mils avstånd är ännu fullkomligt ny för de flesta av oss och kommer självklart att väcka både beundran och förvåning.

Meddelandet om när den första offentliga konserten äger rum kommer en av de närmaste dagarna att meddelas i denna tidning. Lokal blir Skogsavdelningen.” (Ur: Göteborgs Dagblad 14 juni 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Jubileumsutställningen 1923. Firmautställning: Åhlén & Holm AB, Stockholm.