Göteborgsutställningen 1923

Gymnastikfesten invigd under högtidliga former

”Vackra och trevliga uppvisningar på Slottsskogsvallen

Göteborg gick i går helt och hållet i gymnastikens tecken. På morgonen anlände de sista kontingenterna gymnaster till Göteborg och fördes till sina respektive inkvarteringsställen. Vår hemstads borgare äro varmt intresserade för gymnastik, ha varit och kommer alltid att bliva det. När defileringen ägde rum i går kl. 12, voro stora människomassor samlade vid de stråkvägar, där tåget gick fram, och livliga applåder hälsade de spänstiga gymnasterna, manliga och kvinnliga.

På eftermiddagen, då det egentliga öppnandet av »Gymnastikens dag» ägde rum på Slottsskogsvallen, var det livlig folkvandring ut till det vackra idrottstemplet. Genom Slottsskogen gick en oavbruten ström av intresserade, och på Frölundavägen susade en lång rad av bilar, så att man nästan skulle kunna tro, att det var fråga om någon större internationell fotbollsmatch. Redan långt före den utsatta tiden, kl. halv 5, då inmarschen skulle ske, hade folk samlats inne i Slottsskogen för att få se en skymt av det stora gymnastiktåget, då det drog fram på sin väg till Vallen. Gymnasterna bildade en enda lång ringlande orm genom hela Slottsskogen ned till grindarna vid Linnéplatsen, en approximativ beräkning av antalet gav vid handen, att omkring 6–7,000 gymnaster voro uppställda för det högtidliga intåget. Det var lite gråkallt i luften, och regnet hängde hotande över de tunnklädda gymnasternas huvuden, men man höll humöret och värmen uppe genom lite privat gymnastik här och var, vilket sannerligen behövdes.

Inmarschen på Slottsskogsvallen blev ett imponerande skådespel med de många fanorna och standaren, namnskyltarna och de brokigt klädda gymnasterna, de svenska med lands- och landskapsvapen på tröjorna och blusarna, de norska och danska i blåa och gråa dräkter. Särskilt den danska elittruppens grå dräkt verkade tilltalande i all sin enkelhet, men de danska deltagarna marscherade in utan någon taktfasthet, men med smidighet i gången. Om det senare ersatte, vad som brast i det förra avseendet, är en annan fråga. Stockholmarna kommo först med en verklig jättetrupp, som imponerade genom sin taktfasta och spänstiga gång, i detta fallet icke minst flickorna, som kanske gjorde den bästa debuten på Vallen i det avseendet. Därpå följde ännu ett svenskt landskap – Skåne – med en imponerande trupp, varpå våra grannländer hade fått hedersplatsen med Danmark främst, de manliga i trikåer och flickorna i grå dräkter. Norge följde därpå med en liten men spänstig trupp, som i viss mån påminde om de svenska. Finland representerades av en liten men utvald trupp. På dessa följde sedan en hel del av de svenska landskapstrupperna, bland vilka man bl.a. lade märke till Värmlands vackra trupp samt Falkenbergsflickorna, som kommo in lika spänstiga som de för ett par dagar visat sig i Spelens skolidrottstävlingar. Göteborgstruppen kom sist och hälsades med frenetiska applåder – helt naturligt förresten – där den med 500 flickor från folkskolorna i mörkblå dräkter marscherade in, spänstig och hurtig. Det hela var en imponerande och tilltalande syn, som kommer att kvarstå som ett vackert minne långt efter det Sveriges Idrottsspel äro slut och tillhöra det förgångna.

Efter defileringen marscherade deltagarna upp på planen med front mot huvudläktaren och fyllde så småningom hela den gröna mattan och en god bit dessutom. Sedan uppmarschen verkställts, framträdde brandchefen, Gust. Ekstedt, och anhöll som ordförande i gymnastikspelens organisationskommitté, att presidenten i Nordiska gymnastikförbundet, överstelöjtnant E. Nerman, måtte förklara festen invigd, vilket denna gjorde i ett kärnfriskt, men kanske allt för långt anförande, med hänsyn till de tunnklädda gymnasterna, som stodo huttrande ute på planen. Överstelöjtnant Nerman avslutade sitt anförande med att utbringa ett fyrfaldigt leve för Sverige, vilket besvarades med rungande hurrarop. Därpå sjöngs »Du gamla, du fria», varefter invigningen var över och utmarschen började.

Denna skedde både från norr och söder, varför den gick raskt undan. Den stora truppen från Göteborgs folkskolor stannade kvar på fältet under fröken Grevillius, då denna fått äran att öppna festligheterna med en uppvisning.

Man frapperas över den säkerhet, med vilken småflickorna utförde det väl valda programmet, och särskilt rättningen i sidled, lystringen till de olika kommandoropen jämte samtidigheten i de olika rörelserna gav ett vackert vittnesbörd om det arbete, som nedlagts på truppens utbildning. Där på följde de enskilda truppernas uppvisningar på skilda delar av planen. Redskapen voro så uppsatta på planen, att icke mindre än åtta trupper samtidigt kunde ha sina uppvisningar utan att störa varandra eller inskränka på varandras områden. I första omgången deltogo sex trupper från Stockholms allmänna gymnastikavdelning, samtliga flickor, en manlig trupp från K.F.U.M. samt flickscouterna. Efter dessa följde i andra omgången två danska damtrupper, och man frapperades av den smidighet och grace, som voro de utmärkande dragen hos truppens samtliga deltagare. Förutom dessa deltogo ett antal svenska föreningar, en dansk manlig m.fl.

Invigningsprogrammet visade sig vara rätt valt, och kvarlämnade ett gediget intryck av vad som på gymnastikhåll göres för ungdomens fysiska fostran och för de äldres bibehållande av spänstighet och livslust. Man får nu blott hoppas, att vädrets makter blir lite mera nådiga under de kommande dagarna, fast det ser rätt mörkt ut.

Theos.” (Ur: Göteborgs Dagblad 15 juni 1923)

Samtliga bilder i dagens inlägg är hämtade ur Göteborgs Dagblad 15 juni 1923.