Göteborgsutställningen 1923

Nationalföreningen mot emigration

Dagens skildring av utställningen handlar om Nationalföreningen mot emigration, kanske väntar ni er att se kraftfulla åtgärder mot emigrationen i texten? Då lär ni bli besvikna! Det handlar nämligen främst om egnahem och en hel del om gödselstackar. Två år efter utställningen avvecklades föreningen efter stark kritik riktats mot dess sätt att sköta sina egnahemsområden. Stora ekonomiska vinster hade tillfallit de ledande personerna i föreningen, bland andra ordföranden Adrian Molin. Istället bildades en ny förening, ”Hem i Sverige”, som ägnade sin verksamhet åt egnahemsfrågan. (Stockholmskällan)

”På en, dess värre för den stora allmänheten rätt otillgänglig plats, nämligen i huset till vänster å exportgården, en trappa upp, har nationalföreningen mot Emigration anordnat en synnerligen instruktiv och systematiskt ordnad utställning. Speciellt intresserade hitta ju alltid vägen, men för en förening som denna kräves det, att den tränger sig på den stora allmänheten vare sig denna vill eller inte. Har man en gång fått upp ögonen för föreningens stora fosterländska mål, kommer nog intresset av sig självt.

Det mest i ögonen fallande är ett större antal egnahemsmodellgårdar, som där äro uppförda. Dessa egna hem äro av trenne slag, nämligen egentliga bostadshem utan jord, småbruken och hantverkssmåbruken. Namnen definiera sig själva. Husen och gårdarna ansluta sig i detalj till de olika orternas smak- och lämplighetsriktningar. I de mera skogfattiga provinserna framträder sålunda sparsamheten på trä och i Norrland är allting mera spatiöst tilltaget. Husen äro där strukna med den hållfasta tjärblandade färgen.

Av första kategorien, egna bostadshem, återfinna vi fem typer, näml. från Skåne, Småland, Bergslagen, mellersta Sverige och södra Norrland. Det mest iögonenfallande är Skånes betonghus och Bergslagens brutna tak.

Av de egentliga egnahemssmåbruken finns ock fem typer, nämligen för Skåne, Halland, Bohuslän, Västergötland och övre Norrland. Nationalföreningen har här excellerat i formliga mönstergårdar, där allting tillvaratages. I samtliga är gödselvården starkt pointerad – sålunda är gödselstaden överallt förlagt i särskilt uppförda hus med undantag för Skåne, där man nöjt sig med cementerat golv och cementerade vallar omkring. Vattenspelet på ladugårdsbacken med framför liggande vattenho återfinner här norrlänningen – precis som på alla gårdar där uppe. Och västgöten halmtaken på uthusen.

Den tredje kategorien omfattar hantverkssmåbruken. Som namnet antyder är det avsett för personer, som till huvudinkomst ha ett hantverk, men som därtill ha litet husbehovsjord. Här äro endast Skåne, Småland och södra Norrland representerade.

Som en fjärde typ kan räknas egnahemsstäderna. Fullersta vid Huddinge och Edsviken vid Tureberg, båda utanför Stockholm ha presenterats i gipsmodeller. Över dylika villastäder finns för övrigt ett stort antal kartor och skisser. Den typiska för en styckning av en större egendom, från vilka dylika samhällen i flesta fall utgått, är, att man låtit ett par större egendomar bliva åter och koncentrerat ägorna omkring dem och bebyggt de mer avlägsna och ur lantbrukaresynpunkt svåråtkomligaste med egna hem.

En synnerligen intressant del av utställningen är den, som innefattar oantagbara byggnadsförslag. Här får man ett tydligt bevis för behovet av sakkunskap vid byggnaders uppförande. Ur estetisk synpunkt sannerligen icke minst. Dessa oantagbara förslag ha sedan bearbetats av arkitekt, som förbättrat förslagen utan att behöva göra våld på redan i förhand företagna anordningar, såsom grundläggning o.dyl.

Kommer slutligen en statistisk avdelning, som visar Eganhemföreningens och med föreningen samarbetande bolags ställning i olika delar av landet. Vidare föreningens konsulterande uppgift, av vilken framgår att åren 1908-1922 maximum faller omkring år 1918.

På utställningen är framlagd föreningens litteratur och annan dylik, som står närmare förhållande till föreningens syfte. Även så är framlagd lista för anteckning av medlemskap i föreningen och för frivilliga bidrag. Dennas verksamhet är nämligen helt beroende av dessa, då den icke åtnjuter bidrag varken från stat eller kommunen.

Utställningen är ordnad av arkitekt Rudsborg i Stockholm och förestås av föreningens härvarande föreståndare, herr E.J. Arfwedson, som även lämnar alla behövliga upplysningar.

Föreningens utställning rekommenderas till ett besök för såväl dem, som stå i begrepp att skaffa sig en egen torva, som ock alla dem, som rätt uppfatta föreningen stora fosterländska gärning.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 16 juni 1923)

Samtliga bilder i dagens inlägg är hämtade ur Göteborgs Aftonblad 16 juni 1923.