”Den magnetiska kraft jubileumsutställningen visat sig äga har föranlett mötets förläggande till Göteborg”

”Så fort lantbruksveckan ingick, förbyttes det ideliga regnandet i strålande sol, och när konungen i dag för andra gången på sex veckor anlände till utställningsstaden hade vädrets makter gjort allt vad på dem berodde för att göra hans mottagande så glänsande som möjligt. Bland dem, som inväntade det kungliga extratåget, när det precis klockan åtta ångade in på stationen, såg man först och främst landshövdingeparet, styrelsen för lantbruksmötet och en del militärer från Kviberg och Nya varvet. Stationen var flaggprydd och den röda mattan utlagd, eljest var det ungefär som vanligt. Konungen såg frisk och glad ut. Uppehållet på stationen varade blott några minuter och i en väldig kupé bar det i rask fart i väg till residenset, där konungen intog frukost.

Redan klockan nio på morgonen samlades de intresserade i stora skaror på Heden, där flaggorna och blomstren skapade ett festligt intryck. Bland den tusenhövdade publiken – trygga skåningar och breda västgötar – lade man på förmiddagen också märke till deltagarna i internationella pressbesöket, vilka med största intresse studerade de olika avdelningarna.

Strax före klockan tolv samlades på den kungliga tribunen lantbruksmötets styrelse med landshövding von Sydow i spetsen, honoratiores från Göteborg, däribland att nämna Axel Carlander och överdirektör Hammar, samt lantbruksmötets pristagare. Konungen anlände i bil och hälsades vid sitt inträde med fanfarer och hurrarop. Han underhöll sig några minuter med ett par av de närvarande, varpå han tog plats på läktaren. Landshövding von Sydow framträdde härefter och höll följande tal:

Eders Majestät!

Det 22:a allmänna svenska lantbruksmötet skulle enligt beslut i Örebro 1911 hava hållits i Stockholm år 1916. Kända förhållanden hava emellertid nödvändiggjort framflyttningen av tiden för mötet, en åtgärd, som förövrigt står i överensstämmelse med Eders Maj:ts vid Örebromötet uttalade mening om lämpligheten av längre mellanrum mellan dessa uppvisningar. Den magnetiska kraft jubileumsutställningen i Göteborg i många avseenden visat sig äga har sedemera föranlett beslutet om den förändrade förläggningsorten.

Bestyrelsen för mötet står nu, efter åtskilliga bekymmer, väsentligen av ekonomisk art, inför verkets fullbordan.

Jag ber få framföra bestyrelsens underdåniga tacksamhet för att Eders Maj:t behagat, mottaga inbjudningen att närvara vid denna det svenska lantbrukets generalmönstring – större än någon föregående – och anhåller, att Eders Maj:t ville förklara det 22:a allmänna svenska lantbruksmötet i Göteborg öppnat.

Konungens tal, som härpå följde, var av följande lydelse:

Lantbruket har av många skäl och med rätta blivit kallat för Sveriges modernäring. Visserligen är varken vår jordmån så fruktbärande eller vårt luftstreck så milt som sydligare länders, men trots de hinder, som en karg natur lägger i vägen, har stora framsteg, varom våra hittillsvarande talrika lantbruksmöten burit glädjande vittnesbörd. Jag är också förvissad om, att det lantbruksmöte, som jag nu går att öppna, skall trots de svårigheter, varunder lantmannen f.n. arbetar, dock giva ytterligare bevis för de framsteg, som våt lands modernäring gjort. Men om vi sålunda med stolthet kunna blicka tillbaka på vad som vunnits, bör detta dock även sporra och mana oss att söka vinna nya segrar. Jag hoppas också livligt, att de stora och rika utvecklingsmöjligheter, som Sverige äger, skola genom fortsatt framgångsrikt arbete kunna tillgodogöras till gagn och båtnad för vårt land. Mina varmaste önskningar följa härvid Edra strävanden för detta mål.

Under uttalande av dessa önskningar och förhoppningar förklarar jag härmed det 22 Allmänna Svenska lantbruksmötet öppnat.

Talet åtföljdes av fanfarer och unisont avsjungande av kungssången. Majestätet förrättade därefter prisutdelningen och strax före kl 1. Red ett batteri artillerister in i stora visningsringen. Högtidligheten var därmed avslutad.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 19 juni 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtat ur Göteborgs Aftonblad 19 juni 1923.