Göteborgsutställningen 1923

De många premiärernas dag

”Naturligtvis har utställningen åter slagit publikrekord, och naturligtvis har det regnat — som alla söndagar hittills i sommar! Men i lördags eftermiddag, då 40,000 människor voro inne på utställningsområdet, lyste solen en smula över ”gårdarna” och Göta livgarde i full parad på den nya musikpaviljongen framför huvudrestauranten. Hr Mann och direktör Trobäck hade gjort ett kristligt byte i lördags, hr Mann spelade nere på Liseberg medan direktör Trobäck hela kvällen höll sig på stora gården och påminde utställningsvandrarna om konungens födelsedag .

Till Liseberg koncentrerade sig för övrigt en stor del av aftonens händelser. Aldrig förr har väl Tor Mann exekverat cirkusmusik. Man lär lära så länge man lever! Innan de tre bröderna Niagara äntrade upp i de höga master, mellan vilka linan är spänd, visade de sig från musikestraden. Det är käcka pojkar i sjömansblusar. Äntligen har utställningen också med dem fått en verklig sensation — det ankommer nu endast på publiken själv om de kunna åskådas utan livsfara. Såsom det i går var ställt med intresset, är det livsfarligare att stå inklämd i de kompakta åskådareskarorna än att befinna sig på linan tjugo meter upp Myndigheterna, som påminna i detta fall om pappor och mammor, överdrivet omtänksamma, ha nämligen placerat ett nät under den väg, där Niagaras skola vandra.

Det är barnlek för dessa tre herrar att uppträda på denna höjd. De underhålla under en kvarts timmes tid publiken med åtskilliga mer eller mindre dekorativa nummer, och den djärvaste av dem dansar med förbundna ögon och en säck över huvudet hela linan fram. När det blir mörkare, alltså vid andra uppträdandet, har hr Jenzén och Brothers hittat på ett litet inslag av fyrverkeri i den djärva vandringen.

Tanagrateatern öppnades också i lördags. Det är ingen sensationell inrättning i detta ords egentliga mening men det är något nytt för göteborgare och utställningsbesökare och därtill — något intressant nytt! Tåspetsprimadonnan Anita Nord från Köpenhamn förminskas på denna scen, som inte är någon scen, till en tio eller femton centimeter hög varelse, men hon är alltjämt lika välskapad och dansar alltjämt lika utmärkt som i Syd-Amerika, där hon lär ha varit i flera år. Bland de uppträdande igenkännes en herre med namnen Miehe. som numera spelar klockspel tillsammans med sin fru och sista uppträdandet är av en serpentindansös.

Det kommer med all säkerhet, att vandra mycket folk uppför den originella trappan till Tanagrateatern.

Sist på lördagskvällen, precis klockan elva. sköt den första fräsande raketen upp nedanför Fyren. Minneshallen var släckt och himlen var mörk, vilket allt ökade effekten. Fönstren slogos upp på huvudrestaurangen och internationella redaktörer skådade mot fyren.

Det måste i sanningens namn skrivas att detta fyrverkeri torde ha varit det bästa av de som hittills beståtts på utställningen, även om det som sina företrädare inte utmärker sig för någon rikare omväxling. Stora gården var emellertid fullpackad av intresserade åskådare.

I går passerades vändkorsen av omkring 70,000 personer. Det regnade med anledning av att utländska pressmän gjorde utflykter i Göteborgs omgivningar och framför allt med anledning av att det var söndag!

– son.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 18 juni 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från www.gammalstorp.se