”Förhandlingarna öppnades i morse av professor Sylwan och inleddes av professor Heckscher med ett allmänt föredrag om stadsgrundningen.

Nordens historieforskare ha i dag öppnat sin kongress i Göteborg. Redan i går samlades deltagarna uppgående till ett par hundra, därav några damer, i Konstmuséets hall, där mottagningen var anordnad. Här hälsades de välkomna v professor Romdahl.

I dag öppnades kongressen på Högskolan. Bland den lysande samlingen forskare och vetenskapsmän, som syntes i aulan lade man märke till professor Heckscher, professor E. Wrangel från Lund, d:r Werner Söderberg, envoyen Höjer från Kristiania, rektor G. Sjövall, rektor Carl Sprinehorn, landshövding Nils Edén, professor Fredrik Böök, fil. d:r Nils Ahnlund, professor Koht från Norge, professor Olason från Island, docenten Gunnar Castrén, Helsingfors, professor Cederberg, Dorpat, och professor Åke Friis från Köpenhamn jämte många andra.

De närvarande hälsades välkomna av professor Sylwan som i ett kort tal uttryckte sin glädje över att alla de nordiska länderna voro representerade. Tänker man, fortsatte talaren, på våra respektive hemvist som universitetsmän, Helsingfors, Köpenhamns, Kristianias, Uppsalas och Lunds universitetsbyggnader ser man att det finns en gemensam stil hos dem alla. De ha tillkommit under humanismens tidevarv och fått sin prägel därav. Skulle en universitetsbyggnad uppföras i våra dagar skulle även dess stil visa att vi leva i ett humanismens tidevarv. Visserligen är det svårt att skönja de ledande dragen i vår tid men det förefaller likväl som man skulle börja kunna se de konturer efter vilka den av senare släkten skall karaktäriseras.

Till kongressens ordförande valdes professor Åke Friis, docenten Castrén och profesorerna Koht och Sylwan och till dess sekreterare lektor Wimarson. Därpå utsågos ordförande och sekreterare inom de olika grupperna.

Professor Heckscher höll därpå sitt föredrag, som handlade om ”Den ekonomiska innebörden av 1500- och 1600-talens stadsgrundningar”. Talaren började med att beröra hur tillkomsten av en stad skall ekonomiskt förklaras och hur det är möjligt för en sammanträngd befolkning att leva på en viss plats.

För ungefär tre hundra år sedan kan man räkna med en verklig stadsgrundningsperiod. Under loppet av tre år gåvo Gustaf II Adolfs och Kristinas förmyndare tio nya städer privilegier och under Gustaf Adolfs och Kristinas förmyndares sammanlagda regeringstid tillkommo nitton nya städer i Sverige och sex städer i Finland. En motsvarighet till detta ha vi endast i vår egen tid, i det sedan år 1900 aderton nya städer tillkommit.

Gör man en jämförelse mellan vår tid och förr måste man anlita relativa tal. Man har sökt räkna ut hur stor del av landets befolkning som förr i tiden bodde i städerna och funnit att år 1571 fem procent eller en tjugondel bodde i städer. Ett par hundra år senare, i början av 1800-talet, bodde tio procent i städerna.

Av nyanlagda städer hade Göteborg och Karlskrona samt medeltidsstäderna Stockholm och Norrköping femtiofem procent av invånarantalet under det övriga sextioen städer endast hade fyrtiofem procent. Anmärkningsvärt är att medeltidsstäderna i allmänhet hade större livskraft än de av Gustaf II Adolf nyanlagda med undantag av Göteborg, vars utveckling stått i en klas för sig. Frågar man sig varför de av Gustaf II Adolf nyanlagda städerna kommit i ett ogynnsamt läge finner man att de ha tillkommit genom ett grundläggningsbeslut i motsats till medeltidsstäderna, vilka vuxit upp av sig själva.

Anledningen till att Gustaf II Adolf gav så många stadsprivilegier berodde på vissa handelspolitiska orsaker. Man ville hindra handeln på landsbygden och anlade därför städer på olika marknadsplatser.

Efter prof. Heckschers med spänd uppmärksamhet åhörda föreläsning samlades man till fotografering, varpå de olika sektionerna, tre till antalet, begåvo sig till resp. salar.

Sektion I samlades i sal n:r 10 där professor Almquist ledde förhandlingarna. Föredrag hölls av prof. A Taranger, Kristiana om ”Kunungaval i Norge”. Talaren lämnade en vetenskapligt betonad redogörelse för de former under vilka de norska konungarna utsågos, allt från fylkeskonungarna och fram till tronföljdslagarna på 1100- och 1200-talen. Det briljant framförda föredraget hälsades av applåder. Auditoriets tack framfördes av prof. Almquist. Senare höll prof. S. Thunberg, Stockholm, en föreläsning om ”Ett svenskt konungaval”. I föreläsningen, som pågår i pressläggningsögonblicket redogjorde tal. För Gustaf Vasas val till konung i Strängnäs i juli 1523. Föredraget innehöll bl.a. en kritisk granskning av de uppgifter som förekomma om att Gustaf i sina hänvändelser till den svenska allmogen fört Sturefamiljens talan. Hans val berodde delvis på Lübecks önskan att erhålla en svensk vederhäftig representant som kunde underteckna den mäktiga hansestadens privilegier.

Docent O. Holmberg, Lund, talade i andra sektionen om ”Naturalistisk och romantisk människouppfattning”.

Professor Evert Wrangel höll föredrag om Nordens äldsta bokmåleri. Till grund för föreläsningen lågo i olika arkiv och bibliotek bevarade handskrifter från kyrkans kloster i Lund. De åtta handskrifterna, vilka stamma från 1100-talet, äro av historiskt eller religiöst innehåll. Mest bekanta äro Necrologium lundense och Liber datilus samt två handskrifter – de vackraste av alla – en i Uppsala, en i Köpenhamn, av mästaren från Helmarshausen (nära Weser). Samtliga handskrifter analyserades närmare och föreläsningen emottogs med stort intresse.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 5 juli 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Aftonblad 5 juli 1923 och visar Porf. Sylwan när han hälsar deltagarna välkomna.