”Mitt över Ramberget gick solen ned i går, stor och rund och gul som en utställningsballong. En stor del av Göteborg och den landsort när och fjärran ifrån, som besöker Göteborg i anledning av dess världsberömda utställning, glömde minareterna och nöjesfältet för att från kajen betrakta och beundra en liten del av tre nationers flottor.

På den holländska turistjakten »Tambora» stod en dam i aftontoalett och riktade sin kikare ut mot de brungrå svenska slagskeppen. På hotell »Maritime» sutto logerare och middagsgäster vid svalkande drycker och sågo ned på den svarta tyska halvflottiljen. Frankrike och Tyskland så nära varandra, tänk!

En gång om året eller en gång om sommaren komma de härliga svenska flottisterna till Majorna och lägga av gammal vana till ute på Flackets bojar. Att de inte äro precis de samma år från år spelar ingen roll. De komma, när pionerna bomma i det gamla Majorna, och det är tungtsommargrönt i Hamngatorna. En svensk flottist gör sig ovillkorligen allra bäst mot högsommargrönska. Det berättas, att väntande hjärtevänner till den svenska krigsmakten till sjös stodo på kajen redan i går middag, innan eskadern kom, och spanade utåt mot inloppet. Sensationen ramlade över oss så gott som på en gång under middagen och maken till anblick ute i hamnen än den, som nu erbjuder sig till allmänt beskådande, torde göteborgarna mer sällan hava njutit.

Hamnen är ovillkorligen dagens stora kapitel i Göteborg. Man har gjort vad man kunnat för att göra den om möjligt än mer kontinental än vanligt redan innan eskadrarna kommo. Pontonbroarna ut till det flytande hotellet ha vad tiden lidit blivit en kär promenadplats för göteborgarna under de härliga sommarkvällarna. Den gungande stigen där bär mellan eleganta flaggviftande lustjakter, och har göteborgaren lust, låter han hotell »Maritime» få taga hand om sig lekamligt ett par timmar.

Nedanför hotell »Maritime» ligger, som sagt, just nu den svartbrända tyska halvflottiljen med korsprydda flaggor. Där gå mellan bryggan och dit ut oupphörligen slupar med intresserade göteborgare. Den stora tyska kryssaren »Medusa» inbjuder till en liten stillsam jämförelse mellan svensk och tysk marin. »Medusa» bryter av mot de tyngre svenska färgerna med sin klarblåare ton.

Över allt ligga de svenska kolosserna kringspridda som vältrande sjöjättar, men det lyser vitt över allt kring gapen och kanonerna på jättarna. Det är de svenska flottisterna, som resa in på permission en underbar utställningskväll i juli.

Och varför glömma det sällsammaste? Längst ut, på Pölsebo bojar vid Rya Nabbe, där vilar spanjoren »Cataluna» behagligt i kvällssolen, medan dess officerare och matroser gå på promenad i Göteborg.

Tre nationers sjöbeväring sätter färg på Göteborg. Den svenska, det är den som vi känna igen från Stockholms Kungsträdgård. Den går i nytvättade vita mössor stillsamt omkring under göteborgsgrönskan, den kastar ett förstulet öga på de tyska kollegerna med de vita blusarna, härliga pojkar också!

Spaniens flottofficerare lysa med två skinande knapprader i sina jackor. Det är det nyaste och det intressantaste för göteborgarna, och varje gång det kommer en svart matros med »Cataluna» i mössan stannar den verkligt intresserade göteborgaren och ser efter honom.

Ingen klagar på denna invasion. Den är pigg och uppryckande. Alla bidrag till skapandet av den s.k. kontinenta fläkten mottages med tacksamhet, torde utställningsherrarna kunna säga. Medan kommendören Riben åt stadens middag i går kväll på Huvudrestaurangen, åkte värnpliktige Karlsson berg- och dalbana. Då försökte sig den tyske underofficeren också på en flaska göteborgskt öl på Gruna Lund och då gick spanjoren från »Cataluna» och drömde vid Näckrosdammen.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 14 juli 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från : Göteborgs Aftonblad 14 juli 1923. Bilden visar delar av den svenska flottan.