1900-talets Göteborg

Göteborgs Kexfabrik i en indisk pagod

Industri från Göteborgsområdet var representerade vid Gävleutställningen 1901, dagens berättelse handlar om den något speciella utställningen som Göteborgs Kexfabrik bidrog med, skildrat under rubriken ”Från Utställningsstaden i Norrland”.

”Afdelningen för näring- och njutningsmedel har sin plats i Industrihallens ena ända och är helt visst en af de mäst uppmärksammande – isynnerhet af dampubliken. Här exponeras nämligen en mängd godter och läckerheter, tårtor, karameller, konfekt, kexets., och att dessa härligheter utöfva stor dragningskraft fann man af den mängd påsar som vandrade därifrån, naturligtvis i sällskap med mer eller mindre älskvärda representanter för det täcka könet.

Vederbörande utställare ha ock lagt an på att tillvinna sig det kvinnliga intresset. Särskildt utmärker sig i detta hänseende Göteborgs Kexfabrik, som låtit en framstående arkitekt i rikets andra stad komponera en monter med arkitektur à la indisk pagod. Naturligtvis utmärker den sig för mycken färgprakt, i hvilken guldtonen är den förherskande, samt en mängd egendomliga sniderier.

I denna orientaliska ram utställer fabriken sina berömda tillvärkningar, för hvilka den inom vårt land är banbrytande. Den engelska biscuit’en var, som bekant, förr den enda gängse här i landet, tills den energiske göteborgsköpman, som grundlade Göteborgs kexfabrik, insåg att detta var ett fält som kunde upparbetas inom landet – allrahälst som biscuit’ens viktigaste råmaterial är ett af våra förnämsta sädesslag.

Den göteborgska biscuit’en täflar i fråga om både smak och utseende till fullo med den utländska, om den inte i vissa fall öfverträffar denna. På Gäfle-expositionen utställer firman en mängd kex i olika mönster och smakriktningar, från små torra half-öres kex till dyrare och större, riktigt delikata och dekorativa. Bland de senare kan nämnas finare julgranskex.

Jag afsmakade väl ett 15-tal olika sorter och får bekänna att det var en sann njutning. Men jag slutade, då jag fann att tillvärkningen omfattar ett 70-tal olika sorter. Jag bryr mig häller inte om att uppräkna alla de konstiga namn – mäst engelska – som beteckna hvarje kex, t de äro väl kända af den stora allmänheten.

Men det bör kanske tilläggas, att fabriken är belägen i det idylliska Kungälf, att den drifver tillvärkningen med 36 arbetsmaskiner och 2 ångmaskiner samt att den erhållit guldmedalj vid de tre senaste stora svenska utställningarne.” (Ur: Göteborgs-Posten 13 juli 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs-Posten 27 juli 1901.