”Den internationella stadsbyggnadsutställningen har i dag kl. 12 öppnats av prins Eugen i närvaro av representanter för jubileumsutställningens styrelse, stadsfullmäktige och ett betydande antal intresserade. Arbetet med utställningen, som pågått med all intensitet hela natten, hade blivit färdig några timmar före öppnandet. Kl. 12 var emellertid allt klart.

Bland de närvarande vid öppningshögtidligheten märktes hr Axel Carlander, utställningens arrangör förste stadsingeniör Liljenberg, generalkommissarie H. Adelsohn, kapten H. Beyer, direktör P. Wigelius, borgmästare P. Lindberg, m.f. Prins Eugen anlände precis kl. 12 och ledsagades in i utställningen av hr Carlander. Vid smånationernas avdelning omedelbart invid stora ingången ägde själva öppningshögtidligheten rum. Hr Carlander framträdde och höll med klar och kraftig stämma följande välstiliserade anförande:

Eders Kungl. Höghet!

Stadsbefolkningens tillväxt har under sista halvseklet gått snabbare än någonsin förr, och icke ens de senaste årens kritiska förhållande, särskilt på bostadsmarknadens område, ha kunnat helt stoppa städernas växt. Den starka anhopningen av människor på ett begränsat område är givetvis ägnad att medföra vissa olägenheter. Man må finna denna städernas tillväxt glädjande eller motsatsen – hindra den kan man i varje fall icke. Det har därför blivit ett av vår tids stora problem att så långt möjligt borttaga eller åtminstone mildra dessa olägenheter. De frågor, som sammanhänga med stadsplanering och stadsbyggande, ha också under senaste årtionden tilldragit sig en allt mer stegrad uppmärksamhet och intresse både från de kommunala myndigheternas och allmänhetens sida.

Den mera schablonmässiga stadsplaneringskonst, som under sista hälften av 1800-talet var förhärskande, har numera efterträtts av ett ingående studium av alla de olika på frågan inverkande omständigheterna. Både ekonomiska, estetiska, sundhets- och trevnadssynpunkter, tagas vid utformningen av en modern stadsplan i betraktande.

Utmärkande för stadsutvecklingen intill början av 1900-talet var ett tätt bebyggande med hustyper, som allt mera ökades i höjd. Utslagsgivande härvid var nog icke endast strävandet att erhålla mesta möjliga avkastning av byggnadstomterna, utan även att man önskade av bekvämlighetsskäl att bo så nära stadens centrum som möjligt. Men sedan i vår tid de moderna transportmedlen nått en så kraftig utveckling, har man börjat att mera övergå till ett glesare bebyggande med användande av mindre hustyper. Vida områden omkring de gamla städernas tätare bebyggda delar tagas därför nu i anspråk för bebyggande.

I alla civiliserade länder söker man för närvarande att på tillfredsställande sätt organisera denna snabba tillväxt och den mera utbredda stadsutvecklingen. Det är lätt att inse, vilka stora värden i olika avseenden, som vid planerandet av nya stadsdelar stå på spel. Genom en oriktigt konstruerad stadsplan kunna icke blott stora ekonomiska värden utan nytta förspillas, utan den kan ock för all framtid göra större eller mindre delar av staden för bostads- eller andra ändamål mindervärdiga. Vilken inverkan stadsplanens utformning kan koma att innebära för den framtida befolkningens trevnad behöver icke någon närmare utläggning.

Den stora betydelsen av dessa frågor föranledde att Jubileumsutställningen styrelse anslöt sig till ett framkommet förslag att till de specialutställningar, som avsågos att hållas i samband med Jubileumsutställningen, även skulle fogas en stadsbyggnadsutställning. På grund av dessa frågors allmänmänskliga natur och nyttan av, att sammanställa erfarenheter från olika länder, var det också naturligt, att man önskade göra denna utställning internationell. Vidare bestämdes, att den skulle omfatta alla grenar av stadsbyggande från de stora organisationsplanerna av hela stadsdistriktet ned till det enskilda huset med dess trädgård.

Vår maning till andra länder att deltaga i denna utställning har hörsammats och vänligt upptagits av icke mindre än 16 länder utöver vårt eget, och vi se således nu på utställningen representerade: Amerikas Förenta Stater, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Holland, Italien, Japan, Kina, Lettland, Norge, Spanien, Schweiz, Storbritannien med Dominions, Tyskland, Tjeckoslovakien.

 

Till alla dem, som genom sitt deltagande i utställningen eller på annat sätt möjliggjort densamma, och för den osparade möda, som på alla håll nedlagts på hopsamlandet och sammanställandet av utställningsföremålen får jag på utställningsstyrelsens vägnar framföra ett uppriktigt tack, Resultatet av ansträngningarna har blivit denna till omfång och allsidighet största stadsbyggnadsutställningen, som hittills någonsin hållits, och jag vågar uttrycka en livlig förhoppning, att den skall bliva av betydelse för stadsbyggnadskonstens utveckling och till fromma för städerna.

Eders Kungl. Höghet! Jag ber få giva uttryck åt utställningsstyrelsens livliga tacksamhet, att Eders Kungl. Höghet med sin höga närvaro behagat hedra invigningen av denna utställning, och jag tillåter mig nu hemställa, att Eders Kungl. Höghet ville förklara densamma öppnad.

Under hr Carlanders tal smattrade fotografiapparaterna oavbrutet, och resultatet torde minst ha blivit ett 50-tal bilder av den kunglige gästen. Prins Eugen tog omedelbart därefter ordet och framhöll i ett krot tal betydelsen för folkhälsan av fria och rymliga stadsplaner. Han uttryckte också sin glädje över denna utställning och hoppades, att den skulle lära den svenska allmänheten inse betydelsen av de nya formerna, som hålla på att utveckla sig i nutida stadsplaneförslag. Prinsen förklarade därefter utställningen öppnad.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 27 juli 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Stadsbyggnadsutställningen.