”Då det nu tycks på allvar vara tal om att göra Barnens paradis permanent, framställer sig ovillkorligen för barnuppfostrare den frågan, om detta verkligen är ett behov. Är det ej nog för barnens nöje och trevnad med de lekfält, som äro anordnade i olika delar av staden, jämte »parktanter» m.m. samt de anordningar för vintersport, som på stadens bekostnad utföras, så snart vintern är i annalkande?

På dessa lekfält hava väl barnen det bra mycket friskare och sundare än på ett konstlat nöjesfält med alla dess sensationer, för att ej tala om det djurplågeri, som också kan förekomma. Om ett sådant barnens nöjesfält skall ekonomiskt bära sig, måste ju olika sensationella nyheter, i likhet med vad som förekommer på det stora nöjesfältet, ständigt avlösa varandra, och då blir följden den, att även barnen bliva förgiftade av den nöjeslystnad, som tyvärr är alltför stor bland nutidens ungdom.

Nog bör våra kommunalmän – och kvinnor – noga tänka sig för, innan ett sådant nöjesfält göres kommunalt i dessa tider, då det från olika håll uppmanas till sparsamhet, och de böra samvetsgrant överväga den frågan, om nyttan eller rent av lämpligheten därav kommer att motsvara förhöjningen av stadens utgifter, vilka enligt skattsedlarna äro betungande nog ändå. Skulle så olyckligt vara, att det verkligen beslutas göra Barnens paradis permanent – något som man i det längsta hoppas måtte förhindras – så bör man åtminstone tillse, att en fullt lämplig person såsom ledare eller ledarinna ställes i spetsen för detsamma.

Lärarinna.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 14 september 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Barnens paradis.