”Pingsthälgen utmärkte sig för det vackraste sommarväder man gärna kunde önska sig. Värmen var i synnerhet ovanligen besvärande – termometern visade mellan 25 och 30 grader. Det strålande solskenet lockade också massor af folk utom stadens hank och stör. – Hvad nu då? Dundrar ni säkert. Hvad är nu detta? Hvar såg man ett sådant pingstväder?

Ni har fullkomligt rätt i att ofvanstående icke låter fullt trovärdigt, för så vidt det gäller pingesten i år. Men nu var endast frågan om hurdan pingsten borde vara och hurudan den värkligen ock varför inte längre sedan än i fjol – enligt hvad denna tidning då hade att förtälja och ni nog själf kan draga er till minnes. Kankse tanken på sommarvärme så här för ett år sedan bereda ett hälsosamt afbrott i alla edra utgjutelser öfver Jupiter Pluvius nedriga regemente nu under hälgdagarne. Fast nog var han mer än nådig mot oss friluftslängtande stadsbor.

Lördagen dyster och hotfull, kall och våt, och pingstdagen rägn, bara rägn, som höll oss inomhus hela dagen. Det blef ett svårt streck i räkningen särskildt för våra nyöppnade sommarrestauranger i skärgården. Det ståtliga Styrsö hafsbad kunde en sådan dag locka blott ett 50-tal gäster. Båtarne fingo gå nästan tomma.

Dess bättre besannade sig ånyo den gamla satsen att stränga herrar regera inte länge. I går på middagen började solen titta fram mellan molnen, snart voro dess sin kos och det vackraste väder gjorde att man åter kunde börja andas. Och frampå eftermiddagen vågade göteborgarne sig ut i både alléerna och parkerna, i Slottsskogen och till skärgården.

För rästen – när vi se lite lugnare på saken öfvergår måhända mumlet öfver det ruskiga pingstvädret i jubel. Ty rägnet har fört mycket godt med sig. Jorden har fått den rotblöta, den bedt om så länge och innan vi veta ordet af är säkerligen sommaren inne med grönska och värme och all annan härlighet.” (Ur: Göteborgs-Posten 20 maj 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Strysö Bratten med brygga, varmbadhuset och hotellet.