”Göteborgs numera mest trafikerade gata torde vara Andra Långgatan, som bekant begynnande vid Jerntorget och gående genom stadsdelen Masthugget öfver Masthuggstorget fram till Stigbergsliden. Gatan, som håller öfver 2,000 fot i längd, är från Jerntorget helt och hållet rak ända till fram mot det bebyggda Åsaberget, å hvilket S:t Johannis vackra kyrka dominerar nejden med dess husmassor och hamnområde. I närheten af detta berg, hvilket på afstånd synes stänga vägen, gör gatan en krökning mot höger bort till sjelfva Stigbergsliden, der spårvägen hvilken genomlöper gatan utefter hela dess längd, slutar.

Den lifliga gattn företer i sin helhet en mycket ståtlig anblick. Vissa sträckor af densamma äro på båda sidor omgifna af under de senare åren uppförda hus i fyra våningar. Något af det gamla Göteborg finnes här egentligen icke, men märkligt nog äro å ett par platser invid gatan obebyggda tomtplaner, såsom hr A Eriksons å Stora Wik ansenliga tomtplan, hvilken nu mellan de ståtliga husraderna ger en bedröflig anblick med sina ved- och kolupplag, tältbyggnader för skjutbana och kasperteater, vaxkabinett m.m. I all denna oreda, som en illustration för dagen, vajar för vinden Norges röda, blå och hvita fana. Mången till omfånget väldig byggnad eger den lifliga gatan. I år har bland andra grosshandl. Warmark, genom byggmästare F.O. Peterson, der låtit uppföra ett stort hus af gult tegel, 165 fot långt i fyra våningar. Undre våningen kommer uteslutande att bestå af butiker, de trenne öfriga af inalles 20 bostadslägenheter, indelade dels i 5 rum med kök, dels i 2 rum med kök. Byggnaden har trenne gårdar och huset kommer att erhålla tre nummer. Midt emot ligger, som bekant, det stora Lindbergska huset, hvars fönsterrader vetta såväl åt Andra som Första Långgatan och Jerntorget. Utom butikslokaler lärer detta hus innehålla 300 rum och det påstås att der lärer bo mmer människor än i hela Kongsbacka stad, ja, de finnas, som mena at husets befolkning är större än staden Hjo med vattenkur och alltså.

Långgatan ter sig lifligast om qvällarne, nu på senhösten och vintern från kl. ½ 7 till 1/9, då en stor ström af arbetare och arbeterskor draga genom gatan till sina hem eller äro ute för att förskaffas sig förnödenheter eller hemta en smula frisk luft efter det instängda fabriks- och verkstadslifvet. Då vimlar det på gatan fullt ut lika lifligt som i det bekanta Vimmelskaftet i Köpenhamn. Stundom blir det på gatan fullkomlig trängsel och man har till och med svårt att taga sig fram. Men för öfrigt är det hala dagen lif och väsen på Andra Långgatan af åkande och gående och man har i tidningarna sett uppmaningar till ordningsmakten, att den måtte i och för olyckors undvikande förbjuda hvarje åkande att passera fortare än i gående.

Äfven tidigt om morgnarne, vid 6 tiden, ja till och med tidigare, är det fullt lif på gatan. Stora skaror arbetare vandra då fram och åter till sina verkstäder. Mången, som då inne i staden kanske ännu slumrar i de ljufvaste drömmar, kan ej gerna göra sig en föreställning om det vakna, krya lifvet ute på Andra Långgatan sagda tid.

Ordningen om qvällarna kan naturligtvis ej alltid vara den bästa. En mängd bråkmakare inifrån staden begifva sig då ibland hit för att ställa till krångel, vanligast utan- eller innaför öllokalerna. Poliskonstaplarne hafva stundom mycket att göra att hålla ordning och skick.” (Ur: Göteborgs-Posten 19 oktober 1887)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Andra Långgatan (i fonden), sedd från Järntorget. Omkring år 1903.