”I salen för tillfälliga utställningar förevisar Röhsska museet sedan i lördags de föremål som genom köp, byte eller gåva förvärvats under föregående år. Utställningen förefaller något mindre än förra årets, men överträffar den säkerligen ur kvalitetssynpunkt.

Det mesta och även bästa av nyförvärven utgöres av möbler. Den dyrbaraste pjäsen, en gåva av Röhsska museets vänner, är ett gustavianskt skrivbord som en gång tillhört slottssamlingarna. Det har tillverkats av Anders Lundelius och då denne blev förklarad mästare i Stockholm 1791, kan arbetet sålunda antagas härröra från århundrades sista decennium. Det är orenoverat och har sina inläggningar i rosenträ och jakaranda och sin vackra intarsia på uppsatsen utomordentligt väl bevarade. Bland möblerna märkes vidare ett halvt dussin stolar av engelsk tillverkning, varav fyra i Chippendales stil. Ett par av dem visar i ryggstöden den typiska genombrutna gotiserande utsmyckningen, de två andra ha tydliga kinesiska anklanger. Ett vackert tillskott till museets möbelsamling är vidare ett par eleganta rococofåtöljer av svensk tillverkning och en liten men naggande god fransk länstol. Mera intressanta än vackra äro två svenska fåtöljer från omkring 1800 i en egendomlig övergångsstil.

Näst möblerna komma fajanserna. En förbindelseled mellan båda grupperna bildar, kan man säga, ett serveringsbord med skiva av svensk fajans och med ätten Carpelans vapen – sannolikt en Mariebergssak, att döma av dekorens halvt porslinsaktiga karaktär. Av fajanser, som säkert härröra från Marieberg, kunna nämnas en praktfull urna, daterad 1772, en terrin från 1760-talet och en ’smörduva’. En terrin, daterad 1747, är av Stockholms fajansfabriks tillverkning. En sällsynt vacker 1700-talssak är det stora fatet från Herreböes fajansfabrik. Rocailleverket är målat med hela den fart och dristighet i handen, för vilken den märkliga norska fabriken är berömd. Fatet är en gåva till museet av konsul Jean O. Ericson. Den moderna keramiken är representerad av Karen Hannover med tre ting, bland vilka märkes en jätteurna med genombrutna sidor och den av henne ofta använda Mariebergsliknande plastiska dekoren på locket. Den stora pjäsen är för övrigt bekant från hennes senaste utställning på museet.

Till modernt konsthantverk hör också en kollektion Orreforsglas av Hald och Gate, inge lyxpjäser utan bruksföremål sådana man känner dem från Vackrare vardagsvara. Hela samlingen är i manganfärgat glas.

En uppräkning av ytterligare föremål skulle fort bli besvärande. Meningen med dessa rader är ju närmast att fästa allmänhetens uppmärksamhet på utställningen, icke att inventera den. Bland 1700-talssilvret kan emellertid nämnas en vacker bägare, tillverkad i Stockholm 1756 och 1846 skänkt av arbetare till Argus-Johansson.

Av bokförvärven kunna nämnas ett par inkunabler, en tysk och en från Basel. Ett gammalt kistebrev, som sannolikt härrör från 1700-talets första hälft, anger sig själv vara en ’Passions Wisare hwad Christus lider hwar tima från 6 til 6’. I de tretton medaljonger, som omgiva korsfästelsen, följer man de heliga händelserna under den angivna tiden. Tre andra kistebrev härröra från den gamle boktryckaren N.E. Lundström i Jönköping, det yngsta är omtryck så sent som 1860. Till de religiösa trycken får man väl också räkna det magnifika ’Frögde Quäde’. Som med anledning av Uppsala mötes hundraårsminne och på föranstaltande av Carl XI trycktes på vitt siden för att kringsändas till församlingarna och uppsättas i kyrkorna.

Nämner man slutligen en del bokband, varav några ur Carl Johans bibliotek, och ett par allmogevävnader, har man om också flyktigt vidrört det mesta på denna utställning, som nogsamt visar att Röhsska museet trots tidens ogunst alltjämt mäktar samla i sina lador.

–m.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 9 januari 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 9 januari 1923 och visar delar av utställningen.