”På senaste tiden har den uppmärksamme läsaren av Handelstidningen säkerligen iakttagit en avsevärd förstärkning av vårt telegrammaterial. Under beteckningen Genom G.H.T:s radiostation har man sedan någon vecka tillbaka på vår telegramavdelning funnit meddelanden från de stora världscentra. Särskilt har läsaren haft anledning att lägga märke till telegram från London, daterade samma dag som tidningsnumret i fråga Klockan 1 på middagen. När det betänkes, att de första tidningsexemplaren säljas på Göteborgs gatorna en kort stund efter kl. 2 e.m., våga vi göra anspråk på att kallas verkligt snabbt underrättat nyhetsorgan.

Det är tydligt, att en så snabb nyhetsförmedling icke är tänkbar utan anlitande av de modernaste resurser på kommunikationsområdet, och som av beteckningen på ovannämnda telegram framgår, har Handelstidningen nu till sina hjälpmedel för införskaffning av nyheter lagt ännu ett: en egen mottagningsstation för trådlösa meddelanden. Så snart det visade sig möjligt att för praktisk nyhetsförmedling taga radiotelegrafien till hjälp, inriktade sig tidningen på att vid första lägliga tillfälle söka utnyttja det nya kommunikationsmedlet. För någon tid sedan inleddes förhandlingar med telegrafstyrelsen, och såväl generaldirektören som chefen för radiobyrån ställde sig genast mycket intresserade. Bland de viktigaste momenten i överenskommelsen var att tillförsäkra telegrafverket önskad kontroll över stationen. Även i detta avseende fann man emellertid snart en lösning, och sedan dröjde det icke länge, förrän arbetena med anläggningen kunde begynna.

Med hjälp av en särskild, på taket till tidningens fastighet uppmonterad försöksantenn gjordes i början av sistförflutna månad preliminära undersökningar beträffande störningsfrihet o.s.v. På basis av de därvid gjorde erfarenheterna beräknades och uppsattes de för stationens funktionering nödvändiga apparaterna under de senare veckorna av januari. En 3-trådig s.k. T-antenn anordnades som uppfångningsnät för de elektromagnetiska vågorna. Antennen, som är 31 meter lång, spändes mellan två på fastighetens tak resta, 10 meter höga järnmaster. Från antennen drogs nedledningen till det för ändamålet särskilt iordningställda radiorummet på tidningens redaktion i tredje våningen. För den ytlige betraktaren verkar radioapparaten enkel nog, där den står uppställd på ett vanlig skrivbord – en trälåda med en del knappar, skalor och spolar, ytterligare ett par mindre lådor samt hörtelefonen av den kända typen att placera över huvudet. Fackmannen kan meddela, att apparaten är en modern röremottagare med möjlighet att mottaga alla praktiskt förekommande våglängder.

Anläggningen har i sin helhet utförts av telegrafverket under ledning av ingenjör Övergaard på radioexpeditionen härstädes. Stationen sorterar direkt under telegrafverket, som även svarar för dess betjänande.

Under de första dagarna av denna månad avprovades stationen och befanns fungera till belåtenhet. Det första trådlösa meddelande, som mottogs och inflöt i tidningen, kom från Leafield, den stora engelska stationen, därifrån officiella brittiska pressmeddelande dagligen på bestämda klockslag och med bestämda våglängder utsändas för att uppfångas av mottagarstationer på land och vatten jorden runt. Lördagen den 3 ds mottogs bl.a. underrättelser från den franska radion vid Lyon, och samma dag inflöt det första klockan 1-telegrammet från England i tidningen.

Kanske skall det intressera läsaren att få en närmare inblick i detaljerna vid detta på höjdpunkten av nuvarande möjligheter stående nyhetsförmedlande. Klockan 1 precis – svensk tid – sänder Leafieldstationen ut den internationella allmänna söksignalen CQ smat sin egen igenkänningssignal GBL. De stationer, som önska mottaga meddelandet, således även vår, ha avstämt sina apparater för den bestämda våglängden, i detta fall 8,750. I hörluren surrar anropet – lång lång kort, lång kor kort kort, kort lång kort lång. Om förstärkaren inkopplas, kan man i allmänhet höra ljudet fullt tydligt även ett stycke ifrån apparaten.

Så börjar meddelandet. Med vanliga bokstäver nedskriver telegrafisten de i hörtelefonen uppfattade morsetecknen på en särskild blankett. Bokstav fogas till bokstav och ord till ord. Det går ungefär i samma takt, som då man med penna skriver ett vanligt meddelande, ofta betydligt fortare. Då en blankett är utskriven, tages den skyndsamt om hand av redaktionens utrikesavdelning, där meddelandet om det är av intresse för tidningens läsare, översättes, utredigeras på skrivmaskin. Manuskriptet vandrar efter några minuter ned till sätteriet. Rad för rad gjutes telegrammet i linotypemaskinen, avdrag tagas och sändas upp på redaktionen för korrigering samt skickas ned igen för eventuell omsättning. Strax efter klockan halv 2 avlämnar telegrafisten sin sista blankett, vars text undergår samma behandling som den föregående och slutligen, bunden i stilmetallen, står ordnad och inbruten i tidningsformen. Denna slutes klockan 1,45 e.m., och då göteborgaren cirka 20 minuter därefter har det fuktiga tidningsexemplaret i sin hand, innehåller avisan även det meddelande, som den engelska stationen i Leafield började avlämna klockan 1, alltså för föga mer än en timme sedan.

Denna lilla framställning torde tala för sig själv, då det gäller att bedöma vilka nya möjligheter till snabb nyhetsförmedling, som vår radiostation erbjuder. Det är tillräckligt att ytterligare nämna, att anläggningen kan mottaga alla kontinentala stationer av betydenhet, samt dessutom, att vi hört en så avlägsen anläggning som den stora amerikanska stationen på Long Island. Broadcasting kan lätt arrangeras, och i hörtelefonen ha vi haft tillfälle att avlyssna exempelvis konsertnummer, utförda på Birminghams, Manchesters m.f. broadcastingstationer.

Även för våra läsare i landsorten hoppas vi att radiostationen i förening med övriga anordningar, vi vidtagit för nyheternas snabba distribuerande, skall bli av stor betydelse. Bland dessa anordningar behöver vi blott påminnas om Handelstidningens nya motorvagn, som på Västkustbanan för tidningen till orterna söderut. Med egen järnvägstrafik och egen radiostation torde Handelstidningen vara ensamstående i skandinavisk press, då det gäller att till läsarnas fromma utnyttja möjligheterna på kommunikationernas område.

Fördelarna äro ju uppenbara redan nu i och med stationens sättande i funktion, men fullt utnyttjad till båtnad för vår publik skola vi anse radion först då verksamheten blivit slutgiltigt ordnad och våra utlandskorrespondenter kunna sent på middagen gnista in dagens nyheter från de stora världscentra.

Vi äro stort tack skyldiga för allt tillmötesgående från vederbörande myndigheter samt övriga, som haft med stationens tillkomst att göra, och framföra det härmed.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 10 februari 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 10 februari 1923. Bilden visar radiorummet på redaktionen.