”En häftig eldsvåda utbröt i dag vid åttatiden på morgonen i en av Claes Johanssons fabrikers arbetarbostäder vid Krokslätt. Elden anses ha uppkommit därigenom att en av fabrikernas arbeterskors, när hon på morgonen gick till sin sysselsättning, gjort upp eld i spisen och därefter lämnat brasan att sköta sig själv. Hennes man som på grund av driftsinskränkningar i fabriken icke arbetar på måndagarna, låg kvar hemma och sov. Emellertid låg det en del bråte på spisen, vilket fattade eld, och när mannen vaknade fann han sig till sin förskräckelse ligga mitt i en kvävande rök. Elden hade redan spritt sig till golvet och väggarna och mannen kunde endast med största svårighet komma ut helskinnad.

Medelst signaler från fabriken uppmärksammades nu arbetarna på den hotande faran, och var och en skyndade att rädda sitt. Samtidigt tillkallades Mölndals och Krokslätts brandkår. Elden hade börjat ungefär mitt på byggnaden och spred sig med rask fart åt alla håll. Stora lågor skymtade fram genom den tjocka röken, och elden vann för varje minut allt större spridning. En lycka i olyckan var emellertid, att så gott som fullständigt vindstilla rådde för tillfället, annars hade tvivelsutan icke blott det antända huset utan även de därintill liggande arbetarebostäderna blivit lågornas rov.

Mölndals och Krokslätts brandkår hade en pump till sitt förfogande. Denna placerades vid Mölndalsån. Till en början lade man ut fem slangledningar men måste senare inskränka antalet till tre för att få ordentligt tryck. Inom kort kunde man anse elden begränsad. Den hade då härjat fyra av de sexton lägenheterna, som byggnaden innehåller, varjämte taket på mittpartiet av huset blivit avsevärt ramponerat. Skadorna i de fyra lägenheterna äro synnerligen allvarliga, golv och väggar jämte allt innanrede är totalt förkolnade. För övrigt har huset icke lidit av elden i högre grad, liksom det blivit tämligen väl förskonat från vattenskador. Däremot är så gott som varenda fönsterruta antingen sönderslagen eller också sprängd av värmen.

I släckningsarbetet deltogo icke blott brandsoldaterna utan även en del folk från fabrikerna. En mängd arbetare äro permitterade på måndagarna, och deras bistånd kom väl till pass i den svåra kampen mot elden.

Så vitt det är bekant, skadades ingen människa. Däremot är det underligt att iakttaga den fullständiga vettlöshet som griper fok, när de se sina bostäder och möbler hotade av elden. I detta fall gällde parollen: kosta vad det vill, men allt skall ut ur huset. Och så kunde man se, hur speglar, lampor, porslinskärl och andra ömtåliga saker kastades ned i den hårdfrusna marken, där de ögonblickligen slogos i spillror. Även bastantare möbler slungades ned i gatan och skamfilades grundligt.

Det var en ömklig syn, att se alla de frysande människor som nu blivit utan tak över huvudet stå och se, när deras hem spolierades. Det torde dock lyckas fabriksledningen att skaffa de husvilla tak över huvudet, även om det förefaller vanskligt att utan vidare kunna inhysa sexton familjer, av vilka somliga ha ända till tio barn, i tillfälliga bostäder. Inalles torde ett hundratal personer bli husvilla genom branden. Lyckligtvis är endast byggnadens mittparti skadat i större utsträckning, och flyglarna torde efter en rätt hastigt gjord reparation, insättning av fönster o.s.v. åter bli beboliga.

Det brunna huset var försäkrat till fulla värdet.

P grund av nödvändigheten att lägga ut slangledningar över Mölndalsvägen åsamkades trafiken stora besvärligheter. Spårvägspassagerarna måste gå av och byta vagn, och biltrafiken var en stund på förmiddagen alldeles omöjliggjord.” (Ur: Göteborgs Dagblad 12 februari 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Dagblad 12 februari 1923, fotot visar släckningsarbetet.