”Man visste alltför väl, att Deutscher Fussball Club i Prag var ett spelstrakt lag, och man kände också till, att de tjeckiska fotbollslagen spelade mer än vanligt hårt, och båda dessa egenskaper fick man i går bekräftelse på, särskilt den sistnämnda. Danskarne spelade upprepade gångar i Prag på den tiden, då ’Slavia’ där stod så gott som i en särskild klass framför andra lag på kontinenten, och varje gång beklagade man sig efter hemkomsten över att tjeckerna under spelet överskridit gränsen för det tillbörliga. Och någon ändring till det bättre synes icke ha inträtt.

D.F.C. kan spela god fotboll, framför allt är farten, kraften samt fyndigheten i kombinationerna imponerande, och man måste under sådana förhållanden beklaga, att laget gör sig skyldigt till upprepade förlöpningar mot domare och motspelare. Våra egna fotbollslag äro ju icke alltid heller så milda av sig, men man måste säga, att de sakna denna tendens att vid varje tillfälle till varje pris söka skaffa sig en fördel. Det varkar nästan enbart löjligt, att, då det t.ex. är fråga om inkast och tvivel uppstått om vilken sida som skall ha fördel därav, med all makt plädera för att få göra inkastet i stället för att överlämna avgörandet åt domarna. Då tjeckerna hade fördel av frispark såg det ut som om de sökte att få bollen lagd så nära motpartiets mål som möjligt, liksom de gång på gång, då motpartiet fick frispark, syntes vilja ha den lagd ett stycke längre bort från det egna målet än där brottet begicks och den följaktligen skulle ligga. Detta är rena småfuttigheter, liksom också det ständiga skriket och gesterna åt domaren och grälet på motspelarna. Att försvarsspelarna genom rop eller tecken med handen söka göra domaren uppmärksam på offside-situationer, är ju lovligt, men att i tid och otid när fara uppstår ropa på offside, är naturligtvis oriktigt. Att reagera till överdrift vid varje förlöpning från motståndaren, visar ju också brist på balans.

Det är icke alls nöjsamt att nödgas konstatera, att av alla de fotbollslag, främmande och svenska, vis sett här under de senaste åren, var D.F.C. i går minst till sin fördel. Det var icke fotboll som presterades, utan något helt annat. Man får hoppas att det blir bättre vid morgondagens match, ty sådana galenskaper, som i går presterades på Slottsskogsvallen, äro långt ifrån god idrott.

Spelet var till en början synnerligen jämt med snabba upplopp mot båda målen. Det fanns en grundskillnad i de båda lagens anfallsspel, i det tjeckerna övervägande arbetade med långa passningar och försökte skott på långt håll, medan Kamraterna samspelade med korta passningar tills de nådde inpå målstolparna.

Efter en kort stunds spel råkade en av de mest högväxta och kraftiga tjeckerna, edas vänsterytterforward, skadas vid en kollision med Lund, så att han måste bäras från planen, och en ny spelare trädde in.

Efter omkring 25 minuters spel gjordes matchens enda mål. Tjeckernas vänsterinnerforward lyckades härvid dribbla av Lund, Henning Svensson hann icke fram, och efter ett gott individuellt arbete lades bollen i det svenska nätet.

Spelet var synnerligen jämnt, och efter allt att döma hade det mera motsvarat spelstyrkan om matchen slutat oavgjord. Av de tjeckiska spelarna observerades särskilt målvakten. Han var sällsynt snabb och säker och tog bl.a. två straffbollar.

En strängare bedömning med snabbt beivrande av varje ansats till otillbörlighet hade här behövts.

Deutscher Fussball Club är ett av de starkaste lag som spelat i Göteborg och har sålunda möjlighet att mot Göteborgs bästa lag kunna prestera verkligt gott fotbollsspel. Efter vad som hände i går hoppas man, att de följande matcherna skola ge publiken bättre valuta för sina pengar.

–n.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 26 maj 1923)

Bilden i sidhuvudet visar en ögonblicksbild framför D.F.C:s mål, hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 26 maj 1923.