”Var är den långa folkströmmen, jazzflickorna arm i arm, lantbor med förvånade ögon, småpojkar på väg till ’galoppen’ och karusellerna – var är allt ljuset, bölandet från posviten, fox troten på danspaviljongen, tjuten från berg- och dalbanan? Var är ljudet av krossat porslin, ringklockornas pinglande, smällarna från skjutbanorna, vart ha ropen och skratten tagit vägen – allt, som gjorde det nya Liseberg?

Slut med hela härligheten!

Och här var det ändå sommar en gång. Här var det den långa strömmen drog förbi. Över Långa Gården och förbi huvudrestauranten flöt den utför trapporna till viadukten, förbi Pripps – där man kanske gjorde paus ibland – och så ner under den upphöjda Danska Vägen in på Liseberg. Här fanns en och annan krok, där man kunde få vistas, små lugna platser mitt i utställningsvimlet. Här låg Forssjöhuset, och här låg den gamla kvarnen och det åldriga pappersbruket, och här ledde stigarna upp bland buskagen… Hit trängde Pinets dansmelodier, ackompanjemanget till karusellerna, slagdängorna från Gröna Lund.

Och nu! Hela det glada livet borta. Det ser trist ut härinne. Tomt tillbommat, som under rivning. Slut på hela den s.k. sommarsagan.

Men det förstås – som lär skola återuppstå. Karusellerna och de där. Hoppas vi få nöje av de.

Herb.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 10 november 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborg stadsmuseum, Carlotta: Pappersbruket vid Liseberg.