”Det var en mobilisering i smått då rullföringsområdens landstormsmän i går hörsammade med förläggningsplats ute på Näset. Men en frivillig mobilisering i fredens och fridens tecken. Mellan höga klippor på en liten grönskande plats avtäcktes nämligen landstormsmännens egen minnessten.

Något 100-tal landstormsmän, många med barn och blomma, hade letat sig rätt bland bergen; många och hjärtliga blev de handtryckningar, som växlades mellan män ur olika samhällskalaser, men med gemensamma minnen, glada som tråkiga, från augustidagarna 1914. Den enkla men stämningsfulla högtidligheten inleddes av ’Stå stark du ljusets riddarvakt’ utförd av Par Bricoles sångkör. Rullföringsområdets befälhavare, major C.A. Silfverskiöld, framträdde härpå och höll ett kort, kärnfullt tal, i vilket han erinrade om den plikttrohet och den beredvillighet, som trots många vidriga förhållanden, utmärkt landstormsmännen av 1914 samt bjöd täckelset falla.

En 2 ½ hög sten av granit kom till synes. Stenen hade icke formats av artisthänder utan det var landstormsmännen själva, som givit granitblocket en kärv men kärleksfull behandling. I en slingrande runa, som bredde ut sig över hela framsidan av stenen, lästes: ’Landstormsmobilisering’ med årtalet 1914 därunder.

Sedan kören ytterligare utfört Stenhammars ’*Sverige’ samt ’Vårt land’ avsjungits unisont var högtidligheten tillända.” (Ur: Göteborgs-Posten 11 augusti 1919)

Bilden i sidhuvudet visar landstormsmän vid minnesstenen, hämtad ur Göteborgs-Posten 11 augusti 1919.