”I går middag vid 1-tiden gjordes ett synnerligen djärvt rånförsök i en trappuppgång vid Drottninggatan. Två förrymda finska tukthusfångar kastade sig över föreståndarinnan för Statens järnvägars restauration fröken Ester Nilsson, som strax förut besökt Göteborgs bank. Den ene ryckte till sig den portfölj hon bar under armen, medan den andre gjorde ett misslyckat försök att strypa henne. Efter en vild jakt genom gatorna infångades den sistnämnde i närheten av Fisktorget. Den andre fick lämna portföljen i sticket, men undkom och är ännu icke infångad.

Efter vad som framgått vid förhör inför detektiva polisen, stodo de båda finnarna vid Brunnsparken och samtalade om hur de skulle skaffa mat och skor, då de fingo se fröken Nilsson komma Södra Hamngatan framåt och snedda över Östra Hamngatan. Den ene av finnarna säger då till den nu anhållne i det han pekar på fröken Nilssons portfölj:

– Hon har utan tvivel pengar i portföljen. Vi ta dem.

Den andre samtyckte. De följde efter fröken Nilsson, då hon vek in på Drottninggatan. Hon såg dem bakom sig då hon gick in i uppgången till Göteborgs arkader, men anade icke oråd. Då fröken Nilsson kommit uppför den första lilla trappan hunno de upp henne. Den ene av dem ryckte till sig portföljen. Hon uppgav ett förvånat rop i tanke att det möjligen var någon bekant, som skämtade. Men då hon märkte, vilka hon hade att göra med, och hur den ene grep efter halsen på henne, hann hon ropa på hjälp. Han högg då fast om halsen, så att hon varken kunde ropa eller andas. Han släpade henne utför trappan och ett stycke mot dörren utan att säga ett ljud. Måhända i tanke att hon var kvävd, släppte han greppet om halsen, slängde igen dörren efter sig och sprang ut på gatan.

Fröken Nilsson, som var förvirrad av händelserna och hade både sår och blåmärken på halsen efter finnens händer, sprang emellertid upp och ut på gatan. Hon fick se bägge rånarna springa bortåt Drottninggatan. Den som hade portföljen hade givit sig av före och var ett stycke i förväg. Fröken Nilsson skrek på hjälp av all kraft. En väldig folkmassa samlades. Hon utpekade bovarna, och så började en vild jakt. Den med portföljen försvann in i en portgång. Två lokmän följde efter och hittade portföljen, som han kastat från sig. Han själv är emellertid försvunnen.

Den andre, som var klädd i gymnastikskor, sprang Drottninggatan framåt, närmast följd av en fönsterputsare Kraft, som först upptogo jakten. Därefter bar det i väg Östra Larmgatan upp, tvärs över Östra Hamngatan och sedan härs och tvärs genom smågatorna. Förföljarnas antal ökades alltjämt. Då och då lyckades någon få fatt i finnen, men han är stor och stark och skadade dem av sig. Till slut lyckades hr Kraft trötta ut honom, och på Sahlgrensgatan i närheten av Fisktorget blev han gripen och förd till polisvaktkontoret vid Spannmålsgatan.

Under en intervju med fröken Nilsson berättar hon, att hon närmast före överfallet kom från Göteborgs Bank vid Lilla Torget, där hon satt in 2,500 kr. I väskan hade hon kvitto på detta belopp jämte 497 kronor i sedlar samt 4,50 kr. i en portmonnä. Då portföljen återställdes, var hela beloppet orört kvar.

Under det farliga äventyret tappade hon ingen gång besinningen, men kände sig ganska uppskakad efteråt. Bortsett från ett par fula blåmärken mår hon tämligen väl.

För polisen har den anhållne, vars namn är Into Vilhelm Kunsela, född i Åbo 1891, berättat om sitt liv. Sedan ungdomen har han haft olika anställningar i Finland och även gjort en del resor till sjös. Han gick på sin tid in i Röda gardet. På en ö i åländska skärgården fick han en tysk dumdumkula genom vänstra armen. Efter en del äventyr blev han inlagd på Wiborgs sjukhus och blev sedan staden intagits av de vita, förklarad fången. I juli dömdes han till 12 års tukthus för delaktighet i striderna, men då han avtjänat 13 månader lyckades han på en skuta rymma till Åland och därifrån i en segelbåt till Sverige och steg i land vid Grisslehamn.

Sedan dess har han haft plats på olika ställen under kortare tider. I Göteborg har han blott uppehållit sig några dagar.

Sin kamrat vid överfallet träffade Kunsela på Järntorget i lördags. De drevo gemensamt omkring nere vid hamnen, sovo bland bomullsbalarna och tiggde mat här och var. Han påstår, att deras avsikt var att söka hyra så fort de kunde få någon.

Under gårdagen hade de saknat både pengar och mat, och han anför detta som motiv för brottet.” (Ur: Göteborgs-Posten 23 september 1919)

I sidhuvudet visas en bild av fröken Ester Nilsson som blev utsatt för rånförsöket, hämtad ur Göteborgs-Posten 23 september 1919.