”Sommargästerna i vår närmaste skärgård hafva i år, tack vare den sällsynt vackra väderleken, haft all anledning till belåtenhet.

Särskildt i lördags afton hörde man uttryck af verklig hänförelse. En fullkomlig vindstilla förlänade åt fjärdarnes vatten en spegelblank yta, hvari holmar och skär, delvis belysta af färgade ljus, återspeglades, och detta desto lifligare som en vacker fullmåne från molnfri himmel gaf åt det hela en magisk prägel.

Ångslupsbolaget har genom täta, i allmän­het väl afpassade turer, gjort hvad från det samma berott att bereda en hvar tillfälle att njuta af skärgårdens helsogifvande luft och vatten, och restauratörerna ha väl sörjt för de af hafsluften utsugna resenärernas materi­ella kraf.

Tyvärr finnes dock i Södra skärgårdens be­hag skärande missförhållanden, bland alla dess rosor finnas tistlar, som hindra den frid­samme vandraren och än mer vandrerskan från att ostördt njuta af den vederqvickelse, som eljest står att finna bland ”fjällen“ i vår skärgård.

Bland den bofasta befolkningen å Styrsö finns nemligen en hop ungdomar, som syn­nerligast lördags och söndags aftnar på be­tänkligt sätt uppträda fridstörande och därvid utveckla en råhet, som ”tidsandans” lofprisare naturligtvis anse för vår upplysta tid helt och hållet främmande.

På senare tid har det varit högst obehag­ligt och ibland rent af riskabelt att färdas fram. Ur buskagerna framrusa helt oförmodadt några af dessa berusade lymlar, som höra till det moderna samhället i Sverige, och söka under ohyggliga indiantjut injaga skrämsel, och icke sällan utöfva de därjemte våldsam­heter mot de vandrande.

Sina gemensamma orgier afsluta de oftast å Brätten och blygas då icke ens att, såsom senast skedde i lördags afton, tränga sig in i societetssalongen, pockande på dryckesvaror och hotande dem som med vänligaste åtgär­der söka afstyra ofoget med löfte om att de­ras hjerteblod skulle rinna.

Vi beklaga uppriktigt dessa missförhållan­den, så väl ur allmänna moralens synpunkt som för den ekonomiska förlust, som därige­nom ovilkorligen nästa år kommer att drabba den fattiga, på badgäster lefvande befolknin­gen. Det är för hela den städade befolkningen å Styrsö en bjudande plikt att stäfja dessa vilda sällars framfart, och af myndigheterna borde man kunna vänta bättre understöd än som nu lemnas. Framför allt borde ordningens representant kunna ingifva så pass akt­ning, att hans uppträdande gjorde någon effekt annat än löjets.

Omständigheterna före jordandet af den nyligen genom sjelfmord döde kyparen, hvars lik, af orsak som kungöres från man till man, fick under bar himmel i rötmånaden ligga utsatt för massor af flugor och andra kräk, vilja vi icke skildra, blott påpeka för veder­börande. Ett strängare, väl ordnadt handhafvande af ölförsäljningen skulle säkerligen vara till stort gagn för så väl ungdomen som

Badgäster å Styrsö.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 26 augusti 1896)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Styrsö.