”Fortfarande med sin och allas vår gemen­samma vattenledning. Sedan staden till experimental fält inköpt Lerjeholm, gå ex­perimenten undan värre. Nu bar herr Richert “upptäckt“, att i ett gruslager därute finnes en alldeles utomordentligt präktig filtre, så att nu är det bara att pumpa upp Skräppekärrsvattnet till en sandhåla. för att få den herrligaste, kyligaste, utmärktaste, delikataste, bästa mest bakteriefria, friska, kristallklara kälvattensdryck, denna stads bortskämde invånare kunna önska sig. Experimentet kostar endast omkring 115,000 kr. Att lägga en ny filtre skulle kosta ungefär dubbelt så mycket.

Prof på det så “naturligt“ filtrerade vattnet lära skickats till ett par profes­sorer för utlåtande, och som dessa utlå­tanden utfallit “fördelaktigt“, kan natur­ligtvis allmänheten icke hafva något att anmärka mot nyttan af hr Richerts ex­periment och därpå följande oundvikliga “kostnadsförslag“.

Samhället är skyldigt hr Richert stor tack för hans experiment. Han har (för en kostnad som utan tvifvel kunde hafva varit större än den blifvit) experimenterat sig till en ganska god erfarenhet om huru vattenledningar böra eller icke böra an­läggas; men som det synes, behöfver han göra än flera experiment innan han anser sina studier fulländade. Förmodligen skall han snart på Lerjeholm eller vid Skräppekärr med sina borrningar (man lär redan ha gjort 53) upptäcka sjelfva sanningens bakteriefria källåder, ur hvilken man kan dricka ren odödlighet.

Samhällets erkännande af hr Richerts förtjenster om utvecklingen af vårt vattenledningsväsen kunde ej visas på lämpligare sätt än genom att gifva honom hans lön i pension, så att han i ett otium cum dignitate i det erforderliga filosofiska lugnet kunde få på egen hand fortsätta sina aquæduktiska och bakteriologiska experi­ment.

Förslaget härom lär redan vara väckt hos hrr Stadsfullmäktige — privatim.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 29 oktober 1896)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Vattenverket vid Alelyckan, 1899-1905.