Eldsvådan vid Vallgatan

”En ganska häftig eldsvåda utbröt i går middag vid half 2-tiden i huset n:r 30 vid Vallgatan, tillhörigt hr Carl G. Ljungqvist, och i hvilket hus konditor E. Bräutigam har sin karamell- och konfektyrfabrik.

Elden uppstod i vindsvåniugen, men or­saken till densamma har man ännu ej kunnat utröna. Då brandcorpsen med sin kända raskhet anlände, stod redan hela taket i ljusan låga och det tjocka plåt­taket hindrade till en början brandman­skapet från att komma åt sjelfva eldhär­den.

Brandstegen uppsattes emellertid, men då den lutades emot huset fattade den eld, så att den fick dragas något tillbaka. Brandsoldaterna klättrade då genast upp på den, och från den sviktande spetsen högst uppe på stegen började strålföraren att kasta massor af vatten in öfver den brinnande vindsvåningen, från hvilken väldiga rökmoln bolmade fram.

Nere på de angränsande gatorna hade genast tättpackade folkskaror samlat sig. Polismästare Elliot förde sjelf kommandot och ordningen upprätthölls på ett mönster­gillt sätt. Hettan från det brinnande taket var dock så stark, att man till och med vid hörnet af Korsgatan hade en känning af densamma.

En frisk vind blåste och förde med sig brinnande trästumpar, hvilka nedföllo på det bredvid liggande Gamla Domprosthu­set. En markis på nedra botten började brinna, men en brandsoldat var genast till hands med en handspruta samt släckte hastigt elden härstädes.

Brandmanskap beordrades emellertid genast upp på taket till det hotade huset och medelst handsprutor och pytsar för­hindrades elden att sprida sig hit.

Tack vare den skyddande brandbottnen behöfde de personer, som bodde i vånin­gen närmast under den brinnande mansardvåningen, ej utrymma sina bostäder, utan syntes uppe i sina fönster lugnt afvaktande eldens släckning. De fingo emeller­tid sitt bohag delvis förderfvadt af nedströmmande vatten.

Plötsligen syntes vid hörnet af Kors­gatan en medelålders qvinna klädd i svart. Under tårar och rop af förtviflan störtade hon fram mot det brinnande huset, utan att tänka på den fara hon utsatte sig för.

Polismästare Elliot lyckades emellertid hejda henne och frågade henne hvart hon ville hän. Hon kunde knappast tala, men lyckades dock framstamma, att hon bodde där uppe där det brann. Har ni lemnat någon qvar uppe i edra rum? Fins där några barn? frågade polismästaren.

Men hon mumlade endast några obe­gripliga ord och antydde genom åtbörder att hon måste dit upp. Då tog en af brandcheferna välvilligt hand om henne och rusade jemte henne genom det nedströmmande vattnet in i portgången och upp för trapporna.

Om en stund kom hon åter ned på ga­tan. Hon såg nu lugnare ut och jemförelsevis lycklig. På armen bar hon en svart tingest.Rädda den åt mig, rädda den åt mig, ropade hon och sprang från den ena portgången till den andra, liksom vore hon ännu förföljd af lågorna.

En månadskarl förbarmade sig öfver henne och tog hand om hennes hjertas skatt. Det var — en symaskin.

Efter ett par timmars hårdt arbete var man herre öfver elden, men eftersläckningen pågick till långt fram på aftonen.

Vinden och mansardvåningen hade till största delen ramponerats. Det mesta af det brunna lösöret var försäkradt. Fastighe­ten är försäkrad i Svea för 65,000 kronor.

De i huset boende göra dock ganska ansenliga förluster.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 29 maj 1897)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Vallgatan 22 är huset vars port synes närmast på fotot. Längre bort skymtar nr. 30 i vilken fastighet E. Bräutigam hade sin konfektyrfabrik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s