Tobaksindustrins gryning

Tobak började brukas i Europa under 1500-talet men när den nya njutningsprodukten kom till Göteborg är oklart. I Bodmans skildring av Göteborgs äldre industri hävdar han att det skulle dröjt nära hundra år innan tobaken kom till Sverige. (Bodman, s. 160) Det förefaller märkligt då de svenska hamnarna, inklusive Göteborg, hade ett ständigt flöde av varor in och ut till stora handelscentra som Amsterdam och London, att inte tobak då skulle ha följt med fartygen är faktiskt otänkbart. Istället handlar det om när varan dokumenterades i statens handlingar, inte minst tullhandlingar. Den första dokumenterade skeppslasten med tobak anlände 1638. (Bodman, s. 160)

Handeln med tobak sköttes av det Wäst-Indianiske Companie som hade monopol på denna vara. Senare övergick monopolrätten till Tobakskompaniet fram till dess att monopolet avskaffades 1684. Den tobak som då importerades till Sverige var färdigbearbetad utomlands. Ganska snart kom givetvis idéer kring en inhemsk tobaksindustri. Under 1650-talet började produktionen av pipor, ett nödvändigt tillbehör, samt 1662 det första tobaksspinneriet, båda anläggningarna fanns i Stockholm. I Göteborg dröjde det till 1685 innan den första ansökan om privilegium att driva att tobaksspinneri lämnades in till Kungl. Maj:t. Det var Hans Von Gerdes som önskade att starta verksamheten, han var redan aktiv inom stadens näringsliv som ägare av sågkvarn vid Lilla Edet och som arrendator av stadens tegelbruk och innehavare av vantmakeri. Därtill var han skeppsredare och köpman, senare blev Gerdes även borgmästare. Kanske hade han lite väl många verksamheter samtidigt då det inte finns något som tyder på att han omedelbart startade upp sitt tobaksspinneri. Endast två år senare fick ytterligare en göteborgare, handelsmannen Daniel Krokat, privilegium av kommerskollegium att starta ett tobaksspinneri. Det finns inte mycket information om denna tidiga verksamhet men det finns en del bevarade klagomål som visar på att de första fabrikörerna av tobaksprodukter hade att kämpa mot både olaglig produktion, alltså producenter utan privilegium, samt från insmugglade varor. Alla producenter av tobaksprodukter fick stora svårigheter under Karl XII:s utdragna krigföring då det blev allts svårare att importera råvaran som behövdes. (Bodman, s. 160-171)

När det åter var fred 1720 inleddes en period av återhämtning i den svårt sargade svenska ekonomin. De första privilegierna som utdelades under fredstiden ledde inte fram till någon varaktig verksamhet. Det var först under 1730-talet som det märks att industrin börjar ta fart, inte minst i samband med att handelsmannen Olof Holmgren startade sin verksamhet. Det gick att sälja tobak under denna tid och konsumenterna som ville köpa ökade i antal, det lockade givetvis fler att starta tobaksspinnerier. Även staten såg positivt på att fler bearbetade den importerade råvaran istället för att köpa färdiga tobaksprodukter från utlandet. Men från statens sida såg man gärna att beroendet av utländsk tobak skulle minskas. Därför krävdes att tobaksspinnerierna också använde sig av inhemskt odlad tobak. Det innebar att det anlades tobaksodlingar ibland annat Göteborg med omnejd. (Bodman, s. 171-183)

Litteratur

Bodman, Gösta, Göteborgs äldre industri, Göteborg, 1923.

 

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Tobaksdosa av mässing, mönster runt om. Text: på locket ”J F L”, på sidan ”S A S ANNO 1778”


Text av: Universitetslektor Per Hallén, Institutionen för Ekonomi och Samhälle, avdelningen för Ekonomisk historia, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s