Huru Göteborg utvidgas och förskönas

Göteborg växte kraftigt under slutet av 1800-talet och staden förändrades. Denna skildring från 1897 berättar om några av förändringarna. Artikelförfattaren berömmer mycket av förändringarna men det uttrycks också oro för att det sparas in på kvalitet i materialen och att byggnaderna blir allt för lika varandra utan variation, slutraden; ”Litet mindre af stenkoloss och litet mer stil och harmoni skulle för visso vara att föredraga” skulle kunna vara hämtad från dagens kritiska debatt kring arkitektur!

”Det påstås att vår stad aldrig förr kunnat uppvisa en så rask utvidgning och försköning som för närvarande. Och om man tager en öfverblick öfver det å olika platser pågående byggnads- och utvidgningsarbetet så finner man det verkligen storartadt.

Utefter Stora allén ha de gamla villorna nu fått lemna rum för en trädplantering. Den gamla Sandgången med det forna Flygarens Haga artar sig att blifva ett af stadens vack­raste partier med prydliga sexvåningshus, och den öppna trekanten nedanför den unga Vasaparken kommer att med sin fontaine och sina blifvande planteringar ter sig förtjusande.

Ett af de största omdaningsarbetena pågår kanske på den forna Kommendantsängen kring den gamla skansen Kronan. Å denna änghafva i långliga tider funnits och finnas delvis ännu åtskilliga gamla träbyggnader till ej obetydlig del bebodda af fattigt folk. I trakten at det blifvande Skanstorget finnas å Kommendantsängen boende gummor, som ännu i dag tala om längesedan döda kommen­danter, af hvilka en eller annan stundom ro­ade sig med att se efter huru de å Kommen­dantsängen boende gummorna hade det i sina stugor. Skansen är nu nästan kringskuren af nya byggnadsarbeten, och arbetarne knoga i sitt anletes svett med att bryta sönder den af dålig sten bestående bergknalten, ända intill gränsen för det i statens ego ännu varande om­rådet invid Skansen. Många gamla historier komma därvid på tal. Kapuniergatan, där den forna täckta gången (kapunieren) gick fram, har alltid varit ett omtyckt ämne för mystiska berättelser. Så mycket är också faktiskt, att där fordom från berget invid skansen ledt en täckt gång ned till staden. Huruvida gången verkligen, såsom det äfvenledes påstås, ledt under kanalen i närheten af nuvarande Husar­bron, torde däremot vara tvifvelaktigt. Det påstås emellertid att man stött på gångar som tyda på sådant, och att till murandet af dessa gångar användts ett så utmärkt mur­bruk att nutidens murare icke torde kunna åstadkomma dess make. Kanske också att det varit tiden, som gjort materialet så hårdt.

Den under lång tid vanliga utfartsvägen till Slottsskogsparken torde redan nästa sommar komma att blifva af föga betydelse. Då blir nemligen den ståtliga Linnégatan färdig, och öfre Husargatan förlorar då helt visst en god del af sin trafik. Linnégatan kommer att få ett visst tycke af Kungsportsavenyen. Byggnaderna utefter densamma skola nemligen ligga på ett litet afstånd från trottoiren för att blomsterplantering skall kunna anordnas på mellanrummet

En annan stadsdel som undergått betydlig förändring är Olskroken. Invid stationen bygges ideligen, ett nytt torg har tillkommit, och sjelfva bergen invid Gårda hafva fått en liten villastad genom det trettiotal trefliga byggnader för arbetare m. fl, som där uppstått.

Åt Lorensbergshållet, utfartsvägen till Getebergsängen, är också byggnadsverksamheten liflig.

Det påstås visserligen att en del byggnader, som hastigt och lustigt uppföras för att uthy­ras eller försäljas — och detta torde nog vara fallet med flertalet — icke alltid blifva så sär­deles solida, och att en del byggmästare just inte kosta på så värst stora summor till arki­tekter för sina ritningar, hvilka i en del fall lånas och användas flere gånger. Att detta senare icke skall bidraga till att gifva en del af de nya qvarteren någon större arkitektonisk skönhet och den omvexling som skönhetssinnet kräfver är lätt att förstå. Litet mindre af stenkoloss och litet mer stil och harmoni skulle för visso vara att föredraga.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 23 oktober 1897)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Den sista kåken i Flygarns Haga (nuvarande Vasastaden).