Idag fortsätter debatten om Östra Hamnkanalens igenfyllande, signaturen Sic har skrivit ett genmäle till M.

”Ehuru hr “M:s” genmäle icko torde erfordra något svar, skall jag dock anhålla att med an­ledning af detsamma få fastslå:

l:o) Ö. Hamnkanalens helsovådlighet har icke blifvit styrkt. Den har veterligen aldrig utbredt någon farsot. De som bo vid den­samma tyckas ganska välmående. Någon digerdöd bland dem har aldrig försports. De synas i allmänhet dö mätta af både år och ära.

2:o) Frågan om kajernas soliditet har al­drig blifvit på allvar undersökt af någon kom­mission af fackmän. Att helt och hållet gå i byggnadschefens ledband höfves väl icke stadens styresmän. Man erinre sig dessutom att Vestra Hamnkanalens kajer visat sig mot­stå trycket af tre à fyra för våra förhållan­den rätt stora och tunga nybyggnader.

3:o) Samfärdseln å Ö. Hamngatan är vis­serligen rätt lifiig (mest dock af gående, med undantag af den del där kanalen går fram). Men skola stadens medel i den närmaste ti­den användas för bredare samfärdsleder, så är

det icke Ö. Hamngatan utan Sahlgrensgatan och framför allt Husarbron som kräfva åtgärder. De flesta Hisingsbönder fara för resten

icke Ö. Hamngatan utan den ojemförligt smalare Korsgatan och lära nog icke så lätt vän­jas af därmed. Dubbla spårvägslinier torde

icke vara någon nödvändighet på Ö. Hamngatan, och att låta elektriska spårvagnar löpa fram öfver en plats hvilken såsom Kungsportsplatsen om torgdagarna är fylld af landthästar torde medföra större faror än dem

man fruktar af Ö. Hamnkanalen. I utlandet äro för resten dylika kommunikationsmedel hänvisade till mindre lifligt trafikerade gator, där de också kunna köra hastigare.

Nej, det var allt andra skäl som satte fart i detta ärende, och den fara som däri ligger — det är just det som är hufvudsaken. Göte­borg blir för öfrigt nog Göteborg, äfven om dess berömda hamngator sköflas.

Men säkert är att staden genom en slik extravagans förlorar mycket af sitt karakteri­stiska utseende och att redan därför stadens “fäder” icke borde låta locka sig, äfven om vänner och bekanta välvilligt erbjuda sig att hjelpa till med kostnaderna.

Sic” (Ur: Göteborgs Aftonblad 14 december 1897)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Parti av Östra Hamngatans östra sida mot norr, år 1900.