Prygelstraff det enda som hjelper

Dagens skildring av bestraffningar i 1890-talets svenska fängelser kommer ursprungligen från DN och handlar om Långholmen men motsvarande bestraffningar utfördes givetvis även i Göteborg.

”Rörande de disiplinära straffen inom fängelserna och särskildt prygelstraffen har direktör Palm å Långholmen till en medarbetare i D. N. uttalat följande:

Direktören kan ådöma internering i ljus cell under högst 3O dagar, i ljus cell med mistning af sängkläder under högst åtta da­gar samt i mörk cell, likaledes under högst åtta dagar. Prygelstraffet får uppgå till högst 40 slag. Skulle direktören anse att hårdare straff är af nöden, får han hänskjuta frågan till fångvårdsstyrelsens afgörande. Vid af fångvårdsstyrelsen ådömd längre internering i cell afger direktören hvar sjette månad rap­port om hur fången under denna tid förhållit sig; har fången ej förhållit sig väl, kan straf­fet förlängas.

Det straff, som tyckes göra den största ver­kan på en del individer, är emellertid, sade direktören, prygelstraffet. De flesta äro myc­ket rädda för detta straff; ja, det är ofta det enda som åtskilliga af fångarne frukta för. Och just därför att det sällan förekommer, men dock faktiskt är i bruk, verkar det så mycket bättre. Direktören påstod, att dylika bestraffningar inträffa en á två gånger om året. Särskildt med afseende på ligapojkarne hade han iakttagit, att man ej kunde få bukt med dem annat än genom prygel.

Prygelstraff ha användts vid våld mot be­vakningar och medfångar samt vid rymningsförsök. Sådan bestraffning förekommer emel­lertid icke utan iakttagande af åtskilliga för­siktighetsmått. Så blir den, som skall under­gå prygelstraff, alltid förut undersökt af lä­kare. Befinnes det att den ringaste fara för hans kroppsliga välbefinnande vore förenad med ett sådant straff, får han undergå annan disciplinär bestraffning. Läkare undersöker äfven fången strax efter bestraffningen. Dess­utom är bevakningsbefälhafvaren närvarande under exekutionerna och ser till att inga öfverdrifter få förekomma.

Bestraffningen tillgår så, att fången får aftaga sina gråa fångbyxor och ikläda sig lät­tare och svalare sådana af linne; sedan lägges han på en bänk, konstaplar hålla honom i hufvud och ben, och de bestämda slagen ap­pliceras på den köttigaste delen af hans kropp med en tre qvarter lång käpp, en half tum i toppen.

Prygelstraffet är mycket att rekommendera framför en och annan metod för fångars sär­skilda bestraffning, som i åtskilliga länder användes. Dessa straff gå visserligen under ett trefligare namn, men närma sig mera till tortyr och ha visat sig vida mindre verk­samma än prygelstraffet, hvilket, som sagdt, i flera fall är det enda som hjelper.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 11 januari 1898)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Centralfängelset vid Nya Varvet med tårbitsformade rastgårdar. Under åren 1870- 1907 användes Nya Varvet som fångvårdsanstalt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s