”För någon tid sedan meddelade vi efter danska tidningar, att man i Danmark vore betänkt på att införa en ny uppfinning inom telefonindustrien, genom hvilken man skulle blifva i stånd att utan centralstationer direkt meddela sig med den man ville.

Emellertid har man på flere håll ställt sig tviflande beträffande uppfinningens praktiska användbarhet. Detta tvifvel stärkes af föl­jande meddelande i Stockholmstidningen »Dagen» :

Vi ha — säger tidningen interviewat en framstående fackman å telefonteknikens område vid Allmänna telefonbolaget, hvilken nyligen återkommit från en resa i utlandet Han sade sig hafva noga studerat uppfinnin­gen redan vid utställningen i Chicago, där den då visades som spritt ny, och förkla­rade att han funnit den vara så ytterligt invecklad, att han ej ens vågat tänka på att den kunde användas i Sverige. Den nya uppfinningen har visserligen nu blifvit för­bättrad, men är det oaktadt ej af någon praktisk betydelse.

Många beaktansvärda fördelar eger dock den sjelfkopplande telefonen, men samtidigt så uppenbara olägenheter, att den ej kan användas på en större telefonstation.

Vilja vi, sade den åberopade fackman­nen, t. ex. tala med Upsala och det är upp­taget dit, hvem underrättar oss då hur många samtal finnas före eller hur länge man bör vänta for att få det önskade samtalet? Det. kan mycket väl hända att man får ringa på oupphörligt, och ändock skulle det kunna dröja ett par dagar, innan man kan få ett ett samtal med Upsala, d. v. s. om man förföljes af en envis otur.

Ni anser sålunda att uppfinningen år af ingen betydelse för oss?

Ja, i vårt land, som är stadt i en ha­stigt fortskridande utveckling, hvad telefonen beträffar, duger icke en dylik inrättning. Den kan möjligtvis vara användbar för mindre samhällen, som ej stå i korrespondens med andra. För interurbana samtal duger den absolut ej.

Men den ringa kostnaden, kan den icke tala för dess införande? Man slipper ju be­tala ut stora pengar för en stor personal och blir dessutom oberoende.

Behöfver man inga telefonfröknar, så behöfver man däremot så många fler — instrumentmakare. Ty uppfinningen är så komplicerad, att reparationer dagligen måste ega rum, för att allting skall kunna fungera tillfredsställande. Kostnaderna för en ökad1‘ personal af instrumentmakare uppväger fullkomligt hvad telefonfröknarna kosta. Om vi nu tänka oss, alt Allmänna bolaget skulle begagna sig af denna uppfinning, måste för hvarje telefonapparat uppsättas en s. k. vals som innehåller hela vårt telefonnäts nummertal. En sådan vals är ytterst invecklad och dyrbar. Man kan lätt tänka sig de stora omkostnaderna för en dylik anläggning. Där den därtill har stora olägenheter, är det ju ej skäl att göra ett ombyte.

Vidare meddelade den interviewade, att en agent i London uppsatt ett särskildt nät för att experimentera, huruvida uppfinningen vore praktisk, och tills vidare finge man afvakta erfarenheterna därifrån, fastän han Icke trodde mycket på att de skulle blifva gynnsamma.

Våra telefonfröknar behöfva således icke vara oroliga.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 1 juli 1898)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Telefonstationen på Skeppsbron 2, Stockholm, 1892.