”Småningom uppehållsväder lofva oss nu meteorologerna, och väl vore om de spådde sannt. Gårdagen gaf också de vackraste löften i den vägen, ty det var den enda egentliga solskensdag vi haft på många veckor, men sistlidna natt skingrade illusionen och bjöd på riktiga ösregn. I dag har himlens blåa fält åter lyst fram mellan remnade moln och solen strålar så vackert — ack, huru länge?
Det ideliga regnandet har börjat väcka allvarsamma bekymmer hos landtmännen. Så godt som allt arbete har fått stå tillbaka för regnvädrets skull. Den visserligen ännu på rot stående höskörden far illa af det ständiga regnvädret. Arbetet på trädesjorden är det ock svårt att förrätta. Rågen, hvilken allmänt är ovanligt lång i år, har på många ställen lagt sig ganska betydligt i följd af den regniga väderleken, så att man fruktar att kärnan blir dålig. Lika ifrigt som man före midsommar längtade efter regn längtar man nu efter uppehållsväder.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 7 juli 1897)
Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Oxar som drar hölass i Bockaberg, i Ramkvilla eller Bäckseda i Vetlanda kommun.
Kategorier:1800-talets Göteborg, Göteborg för 120 år sedan, Vädret