1800-talets Göteborg

Privatbyggnader i Göteborg 1891

Ännu en gång skall vi använda oss av Illustrerad vägvisare för Göteborg från 1891 och läsa om hur stadens privata byggnader beskrevs i denna guidebok.

”Liksom allting annat i Göteborg, har arkitekturen
ej gamla anor, och af byggnadsverk återstå ej många
minnen från forna dagars makt och glans. Af sådana
må dock framdragas f. d. Sahlgrenska huset vid Norra
Hamngatan, som dock fått sin utvändiga stentrappa
tillsatt i senare tid. Af arkitektoniskt intresse är äfven det
gamla Gathenhjelmska palatset vid Stigbergstorget.

Om någon egentlig arkitektur i konstnärlig mening
kan man dock i fråga om privatbyggnader ej tala, förr
än V. v. Gegerfelt, numera stadsarkitekt i Göteborg,
började sin verksamhet, på 40-talet.

Ifrig förfäktare af naturliga material och sund
konstruktion, samt utgående från den under Göteborgs
holländska tid häfdvunna och ännu på åtskilliga af våra
gator synliga, fogstrukna tegelfasaden, har han i åtskilliga
byggnader inom och utom Göteborg, enskilda och
offentliga, haft tillfälle förverkliga sina ideer.

Egentlig fart tog den enskilda byggnadsverksamheten
först i början af 1870-talet, dessa för affärsvärlden
gyllene år, då alla grenar af menniskoid lyftes, och då
med stigande välstånd äfven smaken för komfort och
konstnärlig form vann insteg. Vid denna tid grundades
Göteborgs Byggnadsaktiebolag, hvilket som sin ledande
arkitekt hitkallade Adrian Peterson. Jämte honom och
de förut nämnde tillkommo flere yngre krafter, såsom V.
Adler
, Georg Krüger, och i ännu sednare tid, Ernst
Krüger
, Carl Fahlström, Hans Hedlund, Yngve
Rasmussen
, Eug. Thorburn, Cornilsen, Enders, Karl
Johansson
m. fl.

Att uttryckssätten bland så många skulle bli mycket
olika, är gifvet. De nya stadsdelarne i 13:de och 14:de
rotarne, kring Kungsportsavenyen och på s. k.
Hasselbladska ängen, om hvilka man för 15 à 20 år sedan
hade föga mer än en aning, visa, i hvad riktningar, så
väl hvad stil som utföringssätt beträffar, Göteborgsarkitekturen
gått.

Att renässansstilen är tämligen förherrskande, är
gifvet. Som alltid vid börjande konstutvecklingar i ett
samhälle, tillgriper man i första hand, hvad man sett
mera försigkomna samtida utbildat, och däraf komma
dessa schablonmessiga, föga uppfriskande konstformer,
som i Stockholm missbrukat sig till vedernamnet
Ladugårdslandsstil, och hvaraf vi äfven i Göteborg ha vår
betydliga del. Det är först med stigande konstkänsla hos
allmänheten och stigande konstnärlig bildning hos
arkitekterna, som man i vidare skala griper tillbaka till äldre
stil- och konstruktionsformer i ändamål att därur hämta
befruktning för utbildningen af former, kännetecknande
för och vuxna ur vår egen tid och dess behof.

Ur: Bellander, Gustaf, Illustrerad vägvisare för Göteborg

Vi skola nu söka visa på några för Göteborgs
gatufysionomi betecknande byggnadsverk af enskild natur.

Vända vi först våra steg till »staden inom vallarne»,
lägga vi vid Södra Hamngatan märke till Wijkska huset,
ett utmärkt arbete af Edelsvärd, med romerska
hög-renässanspalatset till förebild.

Af allra nyaste dato äro några hus vid Södra
Hamngatan, Magnus’, Fürstenbergarnes, dels utförda i fogadt
tegel med stampade renässanslister och orneringar, dels
putsade. Haglunds Hotell, som i sednare tid under
Gegerfelts och Fahlströms ledning fått sitt yttre och inre
omklädt i rika modärna renässansformer, bjuder särskildt
på en skickligt och monumentalt utvecklad, glastäckt
gård, som ännu väntar på väggmålningar. Midt emot
hotellet, på andra sidan gatan, har hr P. Fürstenberg
genom Ernst Krüger delvis redan omgestaltat fasaden
af det gamla s. k. Magnusska sockerbruket, och i den
sålunda nybildade vindsvåningen inrättat sitt namnkunnigt
vordna, rikt utstyrda och väl belysta konstgalleri.

Vi återgå till Brunnsparken, återfinna i hörnet af
Östra och Norra Hamngatorna det ursprungligen för Julius
Lindströms räkning efter Aboms och Gegerfelts ritningar
i italiensk renässans uppförda, numera till frukthandel
degraderade lilla palats, där till för ett år sedan den om
Göteborgs konstnärliga, vetenskapliga och kommersiella
utveckling förtjente grosshandlaren J. W. Wilson hade
sitt hem. — Vi titta på väg till »Lilla Bommen» i
förbigående in i Sillgatan och syna Denninghoffs lager, en
liten anspråkslös, men i sin enkelhet vällyckad
affärshusfasad i fogadt tegel och hyllad kalksten, af Georg
Kruger. — Hörnhuset mellan Östra Hamngatan och S.t Eriks
torg (Hasselbladska huset), af Adrian Peterson, är ett
ståtligt prof på den under 70-talet börjande
konstverksamheten. Likaså huset bredvid mot torget till, ett af
de största enskilda lagerpalats i Norden.

Vi vända åter Östra Hamngatan utefter, finna i
Denninghoffska huset och i J. A. Wettergrens
lagerbyggnad, det förra af Georg Kruger, den sednare af Adr.
Peterson, ett par rika renässansfasader, där hårdaste
nöten att knäcka väl varit att förena två olika intressen:
köpmannens att få stora skådeglas i bottenvåningen, och
arkitektens att få sådana murmassor i nämnda våning,
att överbyggnaden ej komme att se ut som sväfvande i
luften; en konflikt som tyvärr synes oundviklig i all vår
storgatuarkitektur.

I hörnet af gamla och nya alleen ses frih. O.
Dicksons palats, en förnäm eller rik engelsmans bostad, enkel
och lugn.

Från denna plats ser man i fonden af heden en röd
tegelbyggnad med grå cementorneringar, med käckt
uppspringande tak och torn, och behaglig ytfördelning, det
s. k. Holländska kvarteret, af J. A. Westerberg.

På Kungsportsavenyen möter ögat ett urval af
fasader, som torde kunna tillfredsställa tämligen olika smakriktningar.
Vi vilja för vår del framhäfva N:o 1
(Pehrs-sonska huset), af Cornilsen, hvilket i proportioner och
delvis äfven i detaljer verkar monumentalt; N:o 2 (midt
emot) af Fahlström, med vackra detaljer, men nedtryckt
af de tunga-eskerutbyggnaderna; N:o 18 och 20 af Adr.
Peterson; N:o 26, 28 (Levissons) af Ernst Kruger, en
ypperlig, pilasterprydd fasad i italiensk anda; N:o 34 i
tysk renässans af V. Adler m. fl.

A ett af parkkvarteren, bakom Pehrssonska huset,
har genom Adr. Peterson uppförts ett dyrbart
en-familjshus i rika renässansformer.

Ur: Bellander, Gustaf, Illustrerad vägvisare för Göteborg

På Vasagatan har Adr. Peterson i N:o 52 (Prippska
huset), midt emot Valand, utfört ett litet tilltalande verk,
där villans obundna former samverka med färgspelet af
det fogade teglet i olika toner. — Ett ännu längre gående
försök med olika färgadt tegel är i N:o 46 vid samma
gata gjordt af Hans Hedlund, som därvid haft, utom
godt fasadtegel af flera färger, äfven maj olika att hjälpa
sig med. För första gången i Göteborg gjordes på detta
hus äfven försök med sgraffito (öfversta våningen, efter
kartonger af R. Callmander).

N:o 48 har en rik fasad i puts och fasadtegel af
Adr. Peterson. N:o 33 snedt emot, af Ernst Kruger,
är det förras fullständiga motsats. — I hörnet af
Vasa-och Aschebergsgatorna resa sig ett par väldiga, fem- a
sexvåningars hus. I synnerhet det på norra sidan
belägna, af Rob. Hansson, har vackra partier. Huset N:o
17 vid Aschebergsgatan är ett godt sidostycke i mindre
skala till förutnämnda Kriigerska huset vid Vasagatan;
i Nio 23 vid samma gata ha Hedlund fy Rasmussen i
en tvåfärgad tegelbyggnad med frescodekoration användt
nordtyska medeltidsmotiv.

Frescomålningen har ännu ej i Göteborg kommit till
den heder, som vederbör. I och med hörnhuset mellan
Vasa- och Viktoriagatorna ha dock Hedlund fy Rasmussen
gjort början, och det är att hoppas, att exemplet måtte
leda till efterföljd och utveckling. Frescotekniken, detta
i Italien och Tyskland så flitigt använda dekorationssätt,
är om någon lämpad för privatbyggnader, varaktig om
den rätt utföres, billig och effektfull. I Stockholm, där
arkitekturen nu lefver ett blomstrande lif, har
frescomålningen tagits upp med ifver, dels som ensamt
dekorationsmedel, dels i förening med fogaclt tegel eller naturlig
sten. — Nära intill ligger Aug. Carlsons villa, efter
ritningar af Leo-Enders. — Längre fram på gatan, till
venster, uppflugen på bergsluttningen, reser sig en liten
slottsbyggnad på hög gråstensmurad fot, med torn och
höga tak, utspringande vinterträdgård, väggar af grå
kalksten, omvexlande med smala band af svart Höganästegel.
Upphofsmannen, återigen gamle v. Gegerfelt, som härvid
haft Georg Kruger till »ritande hand,» har här inredt
sig en bostad, som med sitt praktfulla läge under berget,
med sin stenhvälfda hall, sina konstnärligt inredda och
af samlingar öfverflödande salonger och vestibuler
åtminstone i våra trakter står utan like.

Af återstående enskilda byggnader i denna del af
staden återstår oss nu att nämna Vasagatan N:o 16,
Adr. Peterson, en vacker, villaartad byggnad med lyckadt
hörnparti, men tyvärr nedtryckt af sina tre- à
fyravåningars grannar; vidare Parkkvarteret, Viktoriagatan 2, som
väl med sin nobla högrenässans-fasad är att jämte
Hasselbladska huset räkna till våra bästa för uthyrning
afsedda gatuhus. (V. Adler.)

Vid »Hagaheden» har i sednaste tid genom Georg
Kruger
uppförts ett bryggerietablissement, som med sin
halft medeltida gafvelarkitektur visar, att åt industriella
etablissement äfven kan gifvas en karaktäristisk och
tilltalande omklädnad, utan att byggherrns kraf på
sparsamhet i verkets anläggning därvid åsidosättes. —
Åtskilliga flere arbeten skulle återstå att omnämna,
vittnande, om ej alltid om lyckade, dock i flästa fall om
samvetsgranna försök att föra vår byggnadskonst längre
fram, och vilja vi därvid särskildt påpeka Chalmersgatan,
Köpmangatan bakom Museum, Lyckholmska bryggeri-
etablissementet utanför Getebergsängen, Engelbrektsgatan
o. s. v. Utrymmet förbjuder dock vidare detaljer, och
vi vilja sluta med att påpeka en intressant anläggning,
tillkommen på initiativ af V. v. Gegerfelt, neml. det s. k.
»Tjänstemannakvarteret», en samling villor i trä och sten,
afsedda för och uppförda af tjänstemän och dem
ekonomiskt likställde personer, allt efter Gegerfelts ritningar.
På det hela taget erbjuda de en tilltalande bild med
sina klippiga berg till bakgrunder och lummiga
planteringar rundt om. — Längre ner mot söder, i
Föreningsgatans fortsättning, vidtager förstaden Annedal, märklig
genom sina massor af bostadshus för arbetare, små trefna
2-våningshus (på sednare tiden ha äfven större
tillkommit) i rödt och gult tegel, hos hvilka den besökande blott
skulle önska en ändring: något mera omvexling i typen.” (Ur: Bellander, Illustrerad vägvisare för Göteborg, s. 29-37)

Referens

Bellander, Gustaf, Illustrerad vägvisare för Göteborg. [Elektronisk resurs], Göteborg, 1891, http://runeberg.org/illuvagvis/