”Allan Österlinds mycket omtalade och af stockholmspressen rätt illa åtgågna »Rått- fångaren» har nu anländt hit. En mindre studie till densamma hade man tillfälle be­skåda redan i somras.

Det är konstnärens senaste, men därför icke bästa, arbete af mera betydande stor­lek. Att behandla en dylik fantastisk folk­sägen med kall och stämningsmördande re­alism är nog icke så väl funnet. Det är en saga målningen skall behandla och bör därför återgifvas som en sådan, och icke som en intressant patologisk studie, intres­sant för en läkare, men icke för en konst­älskare.

Råttfångaren, en kringvandrande musikanttyp af temligen vanligt vagabondutseende, lockar de små barnen, samt och syn­nerligen flickor (hvarför det?), ned i vattnet, där de sedan drunkna. Ett barnlik flyter redan i vattnet. De öfriga, som tyckas ut­släppta från någon vårdanstalt för idioter, synas vilja gå samma väg. Inte ett spår till sagoskimmer öfver taflan, intet uttryck af förtrollande hänryckning å de smås an­leten! Behandlingen af motivet är skärande kallt, obarmhertigt realistiskt. Detta om detta.

Hvad färgbehandlingen åter angår, är den ljus och tilltalande, ehuru något tillgjord och ateliertillverkad. Så t. ex. vattnet som är väl grant och färgrikt.

Norrmannen Stenersen utställer tre nya dukar. I »Den blinde på heden» är land­skapet väl uppfattadt, men att karlen som går där är blind är svårt att fårstå, om man inte finge reda på det af artisten. »Hvilostund» är en liten treflig genre i olja med mor och far och den lille vid spiselelden. Här finnas dock en del omöjlighe­ter i färgen, som t. ex. den kallgröna slag­skuggan på den af elden varmt belysta dörren. Men artistens »Skogsväg i snövä­der» är åter igen ett synnerligen tilltalande stycke, utmärkande sig för vackert val af motiv och en beundransvärdt läcker be­handling.

Utställningen tyckes vara rätt talrikt be­sökt.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 26 januari 1899)

Bilden i sidhuvudet: Av Auktionsverket Stockholm, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7312289. Råttfångaren från Hameln (1898).