1800-talets Göteborg

Brunnsparkens historia från 1644 – del 2

Denna vecka fortsätter berättelsen om Brunnsparken, hämtad ur Göteborg denna vecka nummer 12 1969. Del 1 publicerades den 26 mars.

”Brunnsparkens historia från 1644

1834 öppnade den kända göteborgsapotekaren Cavallin en brunnsinträttning här, vilket gav parken namnet Brunnsparken. På 1820-talet var den franska parkens trädgårdstil passé; den hade ersatts av den engelska parken, som sökte efterlikna det fria landskapet. Denna parkstil hade införts i England i slutet av 1700-talet av konstälskande lorder som besökt Italien och där inköpt landskapsmålningar av Poussin och Lorrain. Man nöjde sig inte sedan enbart med att ha dessa pastorala idyller på väggen: utsikten från slottsfönstren skull även vara densamma. Göteborg lät även Brunnsparken bli alltmer ”engelsk” genom att låta träd och häckar växa fritt. De rumsbildande häckarna fick försvinna och 1861 lade man igen kanalremsan mot Södra Hamngatan. Brunnsparken var inte längre någon ö.

Johannadagen 1883 invigdes Per Hasselbergs Såningskvinnan, fontänen som göteborgarna strax döpte till Johanna i Brunnsparken. Enligt C.G. Prytz kronologiska anteckningar rörande Göteborg från 1898 hade Brunnsparken tidigare haft Molins Bältespännare som prydnad. På 1850-talet kom brunnsdrickandet så smått ur modet, varför Cavallins paviljong byggdes om till ett varmbadhus, vilket revs 20 år senare efter Renströmska tillkomst. Under 1900-talet hade parken utsatts för smärre förändringar: gångbro har uppförts mellan parken och Norra Hamngatan, kiosker och paviljonger har avlöst varandra. Parken har ändå bibehållit sin karaktär av avskildhet; en ö mellan Nordstan och affärscentrum på andra sidan Södra Hamngatan.

Stadsbyggnadskontorets omdaningsförslag söker genom täta en meter höga häckar åter sluta parkrummet mot omgivningen. Träden skall hamlas; i vissa fall kommer nyplanering att ske. Parken indelas av strikt rektangulära fält, som beläggs med skiftande stenmaterial. Genom att återinföra den franska parkstilen i Brunnsparken kommer Palace Hotel åter att bilda fond mot öster för hamngatsrummet. På sätt och vis kan man säga, att Hagbergs parkplan från 1822 än en gång kommit till användning när det gäller att anpassa Brunnsparken till sitt nya sammanhang.

Göteborgs stadskärna har 350-åriga anor. Idag är den medelpunkt i ett snabbt expanderande storstadsområde. Men den ursprungliga stadsplanen består, med sitt rätvinkliga gatunät och sina kanaler. Göteborgs centrum är kanske inte fyllt av arkitektoniska mästerverk, men som helhet är det ett unikt exempel på en anlagd svensk 1600-talsstad där gatornas, torgens och byggnadskvarterens måttförhållanden i stort sett bevarats. Det är på den traditionen Göteborg bygger vidare.

Idag bor mindre än 4.000 personer inom stadskärnan. Tio gånger fler arbetar där. Bostadslägenheter har ersatts av kontor och butiker. Området inom Vallgraven är centrum för göteborgstraktens administration, affärsliv och detaljhandel.

Men staden växer, och dessa s.k. cityverksamheter kräver ständigt ökat utrymme. Kan de få plats i framtiden utan att man i grunden rubbar den gamla stadskärnans karaktär? Hur skall man lösa trafikproblemen när belastningen på de inre trafiklederna hela tiden ökar? Har Göteborg markreserver för att expandera till en miljonstad de närmaste tre decennierna?” (Ur: Göteborg denna vecka, nummer 12 1969)


Bilden i sidhuvudet visar området från tiden före 1854 (statyn är ännu inte rest på Stora Torget/Gustav Adolfs torg) visar Brunnsparken till höger. Det är lätt att förstå att parken ibland kallades ”Paradiset”. Bilden är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.