”Valstämningen i Göteborg är ännu temligen ljum, förmäler en korrespondent till landsortsbladen för några dagar sedan bland annat. Åtminstone har den icke hunnit taga sig uttryck i några offentliga valmöten.
I tysthet arbetas emellertid kraftigt, ej minst af Fosterländska Förbundet. Förbundets starkaste kandidat kommer att blifva den bekante docenten Rudolf Kjellén.
Frihandelsvänliga centern och liberalerna väntas komma att spela under täcket med hvarandra liksom sist. Jag har hört sägas, att bland nya kandidater skall det kompromissas om grossh. Ivar Wærn, landshöfding frih. Lagerbring och redaktör Henrik Hedlund. Hr Olof Me- lin, som blifvit liberalerna ett surt äpple att bita i sedan han förklarat sig vilja ha fria händer i rösträttssaken, vågar man icke utesluta. Man gör en dygd af nödvändigheten och accepterar hans kandidatur, ”trots allt”.
Ungefär på detta sätt torde landet nu ligga. När alla landliggarne i slutet af månaden hunnit in till staden — då börjar kampanjen på allvar.
Så skrifver korrespondenten till landsorten. Om vi äro rätt underrättade torde alla kompromisser blifva i det närmaste öfverflödiga, enär “Fosterländska Förb:s” ledare i år liksom för tre år sedan förmått sina vänner att uppsätta alla de afgående riksdagsmän, som icke sjelfva afsagt sig eller fått andra förhinder, till fosterländska kandidater. Och hvad de tre återstående platserna angår lär åtminstone en af dem förbehållas, äfven den, åt “Frihandelsvänliga centerns“ anhängare.
Hvilka de andre två fosterländske kandidaterna bli betyder alltså inte så särdeles mycket, då de efter all sannolikhet komma att försvinna i trängseln bland de frihandelsvänlige liberale och radikale kandidaterna på listan — alldeles som meningen var och till sist också fullbordades vid 1896 års val genom den “moderata“ Lithanderska spränglistan i “Göteborgsposten“, som då redigerades af den nuvarande “Marstrandspostens“ utgifvare hr Bellander.
Man lär också med stort nöje ha erfarit denna F. F:s tilltalande moderation i de båda valkotterier, som fått till uppgift att genom en broderlig samverkan besätta den nya Göteborgsbänken med “rena“ norska flaggister och frihandelsvänliga svenske “venstermän“. Man finner det också helt naturligt, att de ingenting vidare kunna ha emot en “fosterländsk“ lista, som låter dem under betäckning af docenten R. Kjelléns namn lugnt och beqvämt segla in sina egna flaggskeppare i Andra kammaren.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 16 augusti 1899)
Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Börsen. Stadsfullmäktige sessionssal. År 1922.