”Valstämningen i Göteborg är ännu temligen ljum, förmäler en korrespondent till landsortsbladen för några dagar sedan bland annat. Åtminstone har den icke hunnit taga sig uttryck i några offentliga valmöten.

I tysthet arbetas emellertid kraftigt, ej minst af Fosterländska Förbundet. Förbundets starkaste kandidat kommer att blifva den bekante docenten Rudolf Kjellén.

Frihandelsvänliga centern och liberalerna väntas komma att spela under täc­ket med hvarandra liksom sist. Jag har hört sägas, att bland nya kandidater skall det kompromissas om grossh. Ivar Wærn, landshöfding frih. Lagerbring och redaktör Henrik Hedlund. Hr Olof Me- lin, som blifvit liberalerna ett surt äpple att bita i sedan han förklarat sig vilja ha fria händer i rösträttssaken, vågar man icke utesluta. Man gör en dygd af nödvändigheten och accepterar hans kandidatur, ”trots allt”.

Ungefär på detta sätt torde landet nu ligga. När alla landliggarne i slutet af månaden hunnit in till staden — då bör­jar kampanjen på allvar.

Så skrifver korrespondenten till lands­orten. Om vi äro rätt underrättade torde alla kompromisser blifva i det närmaste öfverflödiga, enär “Fosterländska Förb:s” ledare i år liksom för tre år sedan för­mått sina vänner att uppsätta alla de afgående riksdagsmän, som icke sjelfva afsagt sig eller fått andra förhinder, till fosterländska kandidater. Och hvad de tre återstående platserna angår lär åtmin­stone en af dem förbehållas, äfven den, åt “Frihandelsvänliga centerns“ anhän­gare.

Hvilka de andre två fosterländske kan­didaterna bli betyder alltså inte så sär­deles mycket, då de efter all sannolikhet komma att försvinna i trängseln bland de frihandelsvänlige liberale och radikale kandidaterna på listan — alldeles som meningen var och till sist också fullbor­dades vid 1896 års val genom den “mo­derata“ Lithanderska spränglistan i “Göte­borgsposten“, som då redigerades af den nuvarande “Marstrandspostens“ utgifvare hr Bellander.

Man lär också med stort nöje ha er­farit denna F. F:s tilltalande moderation i de båda valkotterier, som fått till upp­gift att genom en broderlig samverkan besätta den nya Göteborgsbänken med “rena“ norska flaggister och frihandels­vänliga svenske “venstermän“. Man fin­ner det också helt naturligt, att de in­genting vidare kunna ha emot en “foster­ländsk“ lista, som låter dem under be­täckning af docenten R. Kjelléns namn lugnt och beqvämt segla in sina egna flaggskeppare i Andra kammaren.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 16 augusti 1899)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Börsen. Stadsfullmäktige sessionssal. År 1922.