1800-talets Göteborg

Valet i Göteborg: Förolyckade vallistor och sprängda valpartier. Inga arbetare-kandidater.

”Intresset för det till nästa fredag utsatta riksdagsmannavalet har visat sig mycket större än man väntat. Det har särskildt tilltagit med fart, sedan de båda hufvudfraktionerna kungjort de valli­stor, hvarpå deras ledare långt på för­hand beslutat bjuda sina meningsvänner.

Det är ett sakförhållande, att hvar- ken “Fosterländska Förbundet eller “Liberala valmansföreningen af sina resp. styrelser mottagit vallistor, som medlemmarne anse tillfredsställande och vilja godkänna. Detta höra vi bekräftas af snart sagdt alla, som vi åtsport om mö­tenas resultat.

Den första anmärkning mot båda föreningarnas kandidaturer som man får höra är, att man å båda sidor sträfvat så ifrjgt efter moderation och tillmötesgående mot motståndarne, att man hart när glömt bort sjelfva hufvudsaken: en vallista som tilltalar meningsvännerna och alltså af dem blir använd vid sjelfva valet.

Vi våga redan i dag det mer än sannolika påståendet, att endast en myckel ritiga del af nämnde båda fraktioner kom­mer att bära fram de nu uppgjorda hufvudlistorna till valurnorna. Det blir de olika s. k. spränglistorna som komma att afgöra valets utgång.

Värst illa däran är tydligen L. V. T., som för sina liberale mecenater i den s. k. “Centern — en obekant storhet, som visar sig vid hvarje vensterval i Göteborg — alldeles skjutit bort de “djupa leden“, som ju skulle fylka den frasliberala härskaran vid valet. Från alla håll och kanter hör man i dessa kretsar sägas rent ut, att det hela är humbug och bör behandlas som — humbug.

Vid L. V. F:s kandidatmöte var det ett krusande och ursäktande, för att man ej kunnat “bereda plats för en verklig arbetare-kandidat, och man trö­stade arbetarne med att presentera dem

– hr Hedlund, som de verklige arbetarne

vid mötet förklarade sig aldrig skola rösta på, förklarligt nog då hr H. kompro­missat bort allmänna rösträtten för den “rena“ värneplikten.

Den liberala listan får i dag af den “radikala“ morgon-hoftidningen det vitsor­det, “att den är så god som den under förhanden varande förhållanden gärna kan bli” — ett ovanligt blygsamt betyg af re­klamens Barnum. Må man läsa de sling­rande ursäkterna för att listan saknar en arbetare och den trovärdiga försäk­ran: “nästa gång — “gömdt är inte glömdt“! Föd mig i dag, så skall jag föda dig i ! morgon — kunna de (enligt G. P,) “i hyfsning“ årligen växande arbetarne säga till den hederliga tidningen.

Ungefär samma historia och samma ursäkter fingo arbetarne höra hos “Fosterländska Förbundet“: inte nu, nästa gång, bara vi hitta någon “lämplig“! Detta måste förefalla desto besynnerligare, då stora skaror af arbetare sluta sig till: F. F:s åsikter i de nationella skydds- och arbetarefrågorna.

 

Samman är, att den “liberala“ val” listan är så lite liberal som “gärna“ är möjligt, och att den “fosterländska“, af hrr Lithander och Reuter uppgjorda listan hvarken är fosterländsk eller ens — listig. Gud vete om vare sig det ena eller det andra ens varit meningen — man hör mycket hviskas därom.

De tre på F. F:s vallista uppförda speciella namnen erkännas öfver allt vara goda och lyckligt valda. Så myc­ket starkare ogillas styrelsens om i gen upprepade manöver, att med 6 namn från motpartierna göra de 3 egna hopplöst riskerade i den stora konkur­rensen.

Efter hvad vi sport äro ganska starka krafter i rörelse för att samla Göteborgs fosterlandsvänner kring en lista, som icke upptager i alla politiska frågor afgjordt fientliga kandidater, hvilka till på köpet stå mycket dåligt hes sitt eget parti. Ett sådant sjelmords-försök mot den fosterländska politiken och valsedlen kan ej heller framkalla annat än förvå­ning, ledsnad och förargelse.

Då vi för vår del icke vilja falla hrr Lithander och Reuter i embetet och den lofliga rörelsen, skola vi icke tillåta oss framställa några förslag till våra menings- vänner, som kunde misshaga dem som tagit denna valrörelse om bänder. Men vi hålla nu som alltid våra spalter öppna för enhvar vallista, som synes oss bättre svara mot meningsvännernas åsikter och intressen, än den af F. F:e styrelse (icke utan vissa svårigheter) genomdrifna listan.

Vi förklara alltså härmed, att om en lista med lyckligare och rittvisare sammansättning framlägges af våra meningsvänner, skola vi göra allt hvad vi förmå för att föra den till seger i valstriden ooh icke underhjelpa några I andra listor än den.

Vi förklara tillika att om Göteborgs röstberättigade arbetare och lägre tjenstemän vilja förena sig om en gemensam kandidat, som hyser fosterländska, skydds- och försversvänliga afsikter (men icke för den “rena” värnepliktens införande) och är benägen att verka för arbetarefrågans fred­liga lösning, genom en till rättvisa och ömsesidigt inflytande ledande lagstiftning, då skola vi förena oss med dem om den kandidaten och vallistan och sätta in all var ringa kraft för deras framgång.

Vi äro förvissade att en sådan lista, om den enigt följes, har mycket goda utsikter att sia sig igenom de andra fraktionernas. Däremot måste vi förklara, att vi hvarken kunna tro på någon fram­gång för P. P:s eller L. V. P:s eller — hvilket väl lär blifva alldeles detsamma — för den ur sin mystiska vrå framträ­dande “Frihandelsvänliga centerns åt valmännen hoprörda valanrättningar.

Något ynkligare än “Liberala Valmans­föreningens“ s. k. valrörelse, programtal och vallista kunna vi ej erinra oss hafva sett på de sista 25 åren.

Hvad föreningen förr hade på sitt banér att strida för var som bekant frihandeln och mot “svälttullarne“. Se­dan arbetarna nu till fullo sett, att allra minst de förlorat något på det nya sy­stemet, stoppar L. V. F. hela det pro­grammet vackert i bakfickan — men för­ordar ändå frihandeln i framtiden!

I stället tror sig L. V. F. kunna egga arbetarna till strid för den rena nor­ska flaggan och för den renavärneplikten. Kan någon förnuftig menniska tro, att arbetarne och andra fri­sinnade samhällsmedlemmar vilja rösta med L. V. F:s valsedlar för den härlig­heten? Eller kanske för den graderade belgiska röstskalan?

Det vilja vi se först, innan vi tro det. (Ur: Göteborgs Aftonblad 2 september 1899)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Börsen 1895.