1800-talets Göteborg

De elektriska ljusledningarna

Under rubriken ”Från Alllmänheten” framförde en husägare i staden sina synpunkter på elledningarna efter att flera bränder och tillbud inträffat med den nya tekniken.

”De elektriska ljusledningarna.

Till redaktionen af Göteborgs Aftonblad.

Af eldsvådan å Kungsgatan liksom ock genom de nyligen timade eldsvådetillbuden
å andra ställen i staden har uppmärksamheten icke för tidigt fästs vid de elektriska
ljusledningarna. Af polisförhören till utredande af dessa olyckor har visserligen icke
fullt framgått, huru ljusledningarna kommit i ledande förbindelse med hustaken, men faran af att hafva dylika ledningar i dessa är åtminstone tillräckligt tydligt konstaterad.

Angående eldsvådetillbudet å huset nr 1 Skeppsbron meddelas, att murare af slarf
borttagit en järnställning, så att ljusledningen nedfallit på taket, och såsom orsak till
eldsvådan å Kungsgatan vill vederbörande ljusbolag göra troligt, att nedfallna
telefonledningar förmedlat strömöfvergången till hustaket. Utan att dissekera detta senare lika egendomliga som djerft utslungade påstående vill insändaren endast påvisa
att ljusledningen i god, ledande förbindelse med hustaket är detsamma som huset i
brand. Ljusledningen är faktiskt intet annat än maskerad och nödtorftigt isolerad
eld.

Under sådana förhållanden bör den frågan besvaras: Är det rätt och rådligt att
föra dessa ledningar å ställningar på hustaken? För sin del anser ins. sig såväl
mot hyresgäster och försäkringsbolag som sig sjelf förpliktigad att icke göra det. Ledningarna kunna visserligen både länge och väl vara isolerade, och allt går då väl, men
genom storm eller, såsom ofvan påvisats, genom icke yrkesmäns slarf eller oförstånd
rubbas ledningarna från sina fästen, och olyckan är framme. Olycka af sådant slag
kan icke förekommas genom den mest strängt genomförda inspektion.

Huru böra då dessa ledningar framdragas? Ofvan jord eller under jord? Enligt
referatet öfver Göteborgs Allmänna Fastighetsegareförenings sammanträde berördes
frågan om de stora kostnaderna för underjordiska ljusledningar. Men hvad hinder
möter för dessa ledningars framdragande å stolpar i gatorna? Man behöfver icke däraf
befara en allt för stor vanprydnad. Antalet ledningar å en stolplinie kan alltid hållas begränsadt till ett fåtal, och en och samma modell af stolpar, t. ex. af järn, kan
från första början användas. Det skulle icke vara mera vanprydande att se dessa
stolprader än våra nuvarande lyktstolpar, i synnerhet kanske om man kombinerade
gatubelysningen härmed.

Men den stora fördelen vore, att ljusledningarna icke ofvan hustaken undandroge
sig uppmärksamheten utan vore lätt tillgängliga för tillsyn.

Husegare.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 6 oktober 1899)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Kabelnedläggning på Södra Vägen, räckan Berzeliigatan – Tegnérsgatan, år 1907.

1 svar »