1900-talets Göteborg

När 1900-talet ringdes in

”Ingen af den nu lefvande generationen har väl upplefvat ett så högtidligt firande af ett årsskifte som det, hvilket inaugurerade det nyss ingångna år 1900. De lärde må tvista om den verkliga tidpunkten för sekelskiftet; för den allmänna uppfattningen bildar ingången af ett nytt 100-tal i tideräkningen i hvarje fall en mer än vanligt betydelsefull epok. Och k. m:t hade gifvit denna uppfattning rätt och påbjudit ett i hela riket allmänt firande af detta tidskifte i nyårsnattens midnattsstund.

I vår stad kan man säga att hela befolkningen denna Sylvesterafton höll nyårsvaka. Täflan om att få inom templens murar bevista och deltaga i den högtidliga nyårsbönen mellan kl. 11 och 12 var också synnerligen stor, vid vissa tempeldörrar nästan våldsam, och det behöfdes den världsliga ordningsmaktens hela uppmärksamhet och myndighet för att förebygga tumult och olyckor. De lycklige, som tack vare tidig påpasslighet, uthållighet och tålamod eröfrat sig plats inom kyrkomurarna, utgjorde icke stor procent af den befolkning, som under denna tid på natten ute på gator och torg af vaktade tidskiftets påbjudna högtidliga invigande genom kyrkoklockorna.

Inom de olika kyrkorna förrättades nyårsbönen: i Domkyrkan af biskop Rodhe, i Christinse kyrka af prosten d:r Åkermark, i Hagakyrkan af komminister Norborg, i Oscar Fredriks kyrka af kyrkoherde Österman, i S:t Johannis kyrka af pastor Bohlin, i S:t Pauli kyrka af kyrkoherde Sandblad, i Örgryte nya kyrka af prosten Ekberg och i Lundby kyrka af kyrkoherde Rydhelm.

I S:t Andrews English Church hölls äfven kl. 1/2 12 på nyårsnatten gudstjenst, och likaså vid 11-tiden i de fri- kyrkliges kapell.

Vid Domkyrkan torde trängseln för att eröfra en plats i kyrkan varit störst. Som bevis på svårigheten för äfven de officierande att inkomma genom den påträngande folkmassan kan nämnas, att domkyrkoorganisten fröken Elfrida Andrée, oaktadt hon eskorterades af polismästaren och ett par poliskonstaplar, icke kunde vinna inträde i kyrkan. Orgeln trakterades i stället af direktör Assar.

Också förrättades här nyårsbönen af ingen mindre än biskopen sjelf.

Efter det församlingen sjungit psalmen 412 vers 1, besteg biskop Rodhe predikstolen och höll med anslutning till texten “Jesus Kristus i går och i dag och desslikes i evighet en synnerligen anslående predikan. Han erinrade hur förgängligt allt menskligt är. I gripande ordalag visade han, huru släkte aflöser släkte i utvecklingens och framåtskridandets historia, hurusom hvarje menniska blott är en kort våg, som höjer sig upp och för ett ögonblick fångar en solstråle, som dallrar och leker på dess yta, för att i nästa ögonblick sjunka ner och för alltid försvinna. Det enda som är beständigt är Jesus Kristus och tron på honom. Jesus Kristus är sig lik i går, i dag och desslikes i evighet.

Efter predikan ocb sedan Fader vår lästs lyste biskopen välsignelsen öfver församlingen. Härefter sjöngs ps. 412 v. 6, hvarmed den gripande gudetjensten afslöts.     ,

Efter samma program egde högtidastunden rum i stadens öfriga kyrkor.

Strax före kl. 12 voro i allmänhet bönestunderna i kyrkorna afslutade, och menigheten strömmade ut för att åhöra den andra akten af det gryende seklets invigning.

Just som första tolfslaget dånat från Domkyrkans tornur, inledde stora ringklockan i domkyrkotornet sekelringningen, i hvilken de öfriga kyrkornas klockor snart stämde in till en fulltonig och gripande symfoni.

Vid Skeppsbron inledde samtidigt skeppsklockan å kanonbåten Svensksundden om skeppsbord sedvanliga nyårsnattsringningen, ett annat fartyg svarade, och snart genljöd hamnen i nattens stillhet af skeppsklockors klang.

Från Hisingslandet såg man en och annan raket uppstiga, ströende flammande stjärnor öfver den mörka nejden.

Under en qvarts timme fortgick klockringningen. När den tystnat, skingrades snart folkmassorna på gator och torg, och staden låg inom kort i mörker, tyst­nad och hvila i 1900-talets första morgontimmar.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 2 januari 1900)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Nyårshälsning till Groshandl. Herr och Fru Wiman, Storgatan 11. 1901.