1900-talets Göteborg

Staden köper gården Sörhallen

Under gårdagen diskuterade Stadsfullmäktige frågan om inköp av gården Sörhallen på Hisingen, i Lundby socken.

”Drätselkammaren hade hemställt om inköp för stadens räkning af hrr Just. A. Wallers och P. Fitgers vid Sörhallen i Lundby socken belägna fasta egendom med tillhörande vattenområde till af dem fordrad t pris af 113,150 kr. jemte ränta efter 6 proc. å ett belopp af 13,150 kr. från och med den 17 juni 1893 till dess liqvid sker.

Hr Gustaf Boman som icke ville bestrida drätselkammarens yttrande, att det erbjudna priset måste betraktas såsom jemförelsevis | billigt, ansåg det likväl vara tänkbart att det skulle vara ekonomiskt fördelaktigt att afslå det gjorda anbudet. Egendomen gåfve för närvarande ingen afkastning, och man vet ej huru många år man får vänta på en dylik. Ju större tomtegare Göteborgs stad blefve på Lundbysidan dess större sannolikhet blifver att tomtegarne inom Lundby komme att vältra öfver en hel del utgifter på staden. Att såsom det gjorts jemföra området med Hycklinge sågverksbolag af staden för ett högre pris inköpta område vore såsom att t.ex. jemföra en tomt å Magasinsqvarteret med en vid vädersågen.

Det ifrågasatta tomtpriset af 60 öre pr qv.-fot vore för högt, och tal. erinrade härvid om de gjorda inköpen af Varfvet Kusten för 39 öre och Majnabbe för 41 öre. Det funnes för närvarande inga tomtpris på Lundby utan endast spekulationspriser. Om stadsfullmäktige nu gjorde detta köp fastställdes ett bestämdt tomtpris till skada för staden vid möjligen blifvande köp. Yrkade af slag.

Hr Waller tillkännagaf att han icke komme att deltaga i öfverläggningen eller beslutet, liksom han ej heller deltagit i förhandlingarna i drätselkammaren.

Hr Fischer medgaf att hr Boman hade rätt i att de priser som betalats på Lundby hade varit spekulationspris. Men man måste

skilja på tomter och tomter. Den nu föreslagna tomten är belägen vid vatten. Äfven om Lundby icke blifvit införlivadt med staden skulle inköpet varit fördelaktigt. Med köpet följer nemligen ett vattenområde som är större in landområdet. Platsen kan användas till pråmhamn hvartill den är särdeles passande. Men det finnes äfven ett annat skäl. Då Bohusbanan blefve färdig och en bana öfver Tingstadsvassen skulle dragas till Lundby, komme den att dragas längs hamngatan där öfver denna tomt till stadens stora marker vid Sannegården och då vore det godt att ega detta område.

Dessa skäl tala för inköpet. Men oafsedt dessa skäl är prisat billigt. Köpte staden ej nu komme den aldrig eller endast af en tillfällighet att i framtiden kunna köpa området. Tal, yrkade bifall till drätselkammarens hemställan.

Hr Isar Wærn talade för bifall till inköpet.

Hr Gedda ansåg det icke vara farligt att göra detta inköp. Yrkade bifall.

Hr Boman: Hr Fischers meddelande om den tilltänkta pråmhamnen förändrade ju saken något, men detta meddelande kom litet öfverraskande, då byggnadschefen i sitt i november afgifna yttrande ej nämnt minsta ord härom. Detta köp komme att draga med sig flere köp för den tilltänkta järnvägen, men staden kunde billigare expropriera behöflig mark, så mycket säkrare som en ny expropriationslag inom kort vore att vänta.

Hr Appelberg framhöll att man måste i tid tänka på huru man skulle ordna hamnförhållandena. Det saluhållna området vore det enda på Hisingssidan, där staden eger landområde med tillräckligt djupt vatten. Då köpet sålunda vore af stor vikt för staden yrkade tal, bifall.

Stadsfullmäktige biföllo därefter drätselkammarens hemställan om inköp af området.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 19 januari 1900)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Blyertsteckning i skissbok efter A.E. Säfve. Eventuellt föreställer bilden Sörhallen.