1900-talets Göteborg

Den elektriska kraftstationen: Ett hotande samhällsobehag

”Som bekant har den af stadsfullmäktige tillsatta beredningen föreslagit såsom lämplig plats till elektrisk kraftstation för det nya spårvägssystemet en delaf den förra gasverkstomten.

Denna tomt skulle, enligt beredningens förmenande, särskildt sedan Stora Badhnsgatan enligt regleringsförslaget utdragits rakt mot Pusterviksbron, vara synnerligen tjenlig för ändamålet.

Den har ett centralt läge, och närbelägenheten till vallgrafven skulle underlätta koltillförseln och möjliggöra dess verkställande för relativt billigt pris.

Hvarför en elektrisk kraftstation skulle behöfva hafva ett centralt läge i sjelfva hjertat af staden kunna vi icke förstå.
Eljest sträfvar man att få dylika anläggningar så långt som möjligt bort från tätare bebygda stadsdelar. Och en af elektricitetens stora fördelar är just att den enkelt, lätt och utan större kraftförlust låter leda sig på större afstånd.
När det ej möter hinder att draga den elektriska kraften från Trollhättan till Göteborg, kan det ej gärna vara förenadt med några svårigheter att låta liknande kraft färdas en eller annan kilometer från någon af stadens yttre delar, där den elektriska kraftstationen lämpligen bör förläggas. Det kan redan ifrågasättas om det är lagligt att bygga en dylik ny rökbolmande anläggning å en tomt, som inomkort kommer att omgifvas af stora affärsbyggnader. Helsovårdstadgans § 16 mom. 2 har härom ett och annat att mäla.
Men äfven om man icke fäster sig vid det sanitärt vådliga i att mätta luften i stadens inre delar med än mera kolrök och koldam, måste man finna den föreslagna platsen synnerligen olämplig af rent praktiska och ekonomiska skäl.
Tomtvärdet här i omedelbar närhet till Skeppsbron måste efter regleringens genomförande blifva ganska högt, och sannolikt är att de affärer, som syssla med skeppsfart, så småningom skola draga sina kontor och magasin hitåt. Men det omedelbara grannskapet till en dylik inrättning måste verka hämmande på denna rörelse, förringa tomtvärdet och göra området mindre begärligt för byggnadsverksamheten.

Staden skulle sålunda göra en dubbel förlust, icke blott uppoffra en i sjeli dyrbar tomt utan ock minska värdet af närliggande byggnadsplatser både på denna och andra sidan af Rosenlundskanalen.

Det är icke så många år sedan man fick bort gasverket från denna plats, och ännu äro i friskt minne de olägenheter som uppkommo af att inloppet till kanalen ständigt belamrades med kolskutor och pråmar och af den trafiken hämmande kollossningen tvärt öfver Rosenlundsgatan.

Skall denna historia nu börjas på nytt?
Och af intet annat skäl än att den elektriska kraftstationen skall få ett — alldeles onödigt — “centralt läge och få
koltransporteu billig, hvilkon senare fördel ju vinnes fullt lika bra om icke bättre fall kraftstationen förlägges vid Röda Sten eller annan lämplig plats vid elfven.

Såsom en kuriositet kan påpekas att beredningen, samtidigt med att den föreslår Stora Badhusgalans reglerande genomkraftstationens förläggande dit, anser att en elektrisk spårvägslinies anläggning här “böra anstå i förbidan på Stora Badhusgatans framdragande öfver förra gasverkstomten. Det skulle häraf kunna tyckas som om meningen vore att börja den elektriska driften förr än kraftstationen vore bygd!” (Ur: Göteborgs Aftonblad 7 april 1900)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Bild från Rosenlundskanalens utmynnande vid Skeppsbron och Masthuggskajen. Tornen som skymtar fram bakom gamla Gasverket tillhör fastigheten Skeppsbron 5-6. Omkring år 1900.