”I Lördags eftermiddag kl. omkring 6 företedde det s. k. Landgrenska eller Gamla Varfvet på en gång vackra och storartade anblick, som erbjudes åskådaren, när ett större fartyg löper af stapeln. Föreställen eder en på tvenne sidor af icke obetydliga bergshöjder omgifven dal, i hvars djup den med flaggor af alla möjliga färgor rikt prydda nya skeppsbyggnaden hvilar på sin mot elfven sluttande bädd. Hvilket hvimmel af menniskor der nere; hvilket hvimmel af menniskor der uppe! — alla med spänd väntan afbidande det ögonblick, då den präktiga, som en brud festligt smyckade, byggnaden skall glida ned i sin väntande brudgums armar. Ur allas ögon lyser glädjen; på alla fartyg svaja flaggor och vimplar, för alt hälsa den kommande; öfverallt bör man samspråkas om dimensioner och proportioner och snällsegling och lästetal, o.s.v. Det är liksom hvar och en åskådare hade någon del, något intresse i föremålet för allas blickar och allas betraktelser. Allt tätare och tätare ljuda de frigörande hammarslagen; allt tätare och tätare sluter sig den böljande menniskomassan tillsamman. Nu höres ett kraftigt hugg…. Det brakar i stapelbädden…. Stöttorna falla, den ena efter den andra… den stolta byggnaden börjar röra sig framåt… i början långsamt, men snart allt hastigare och hastigare, slutligen så, att en svag rök synes uppstiga i de spår, der det framilar… Nu vidrör kölen för första gången det våta elementet…. Fartyget blifvande namn ljuder ur roparen…. Kanonerna dundra… musiken faller in…. Ett tusenstämmigt ”Hurrah!” ljuder ifrån dal och höjd…. Vattnet stänker skummande upp omkring de glänsande sidorna… ännu ett ögonblick – och den ”goda sjöbåten” flyter som en stor, stolt svan på den blå böljan, på den bölja, som inom kort skall bära den till främmande, aflägsna länder.

Förmålningsakten är fullbordad, och skarorna ila ned emot stranden, för att se, huru fartyget ”tar sig ut” på det element, som det blifvit skapadt att beherska. Se der en svag, ofullkomlig skildring af den stund, då ett fartyg löper af stapeln.

Det fartyg, hvarom här är fråga, tillhör Hrr J.G. Grönvall & Komp. och har erhållit namnet Balder. Det har på gamla varfvet blifvit byggt af Hr Lundgren, efter samma ritning som det bekanta, snällseglande, af sjelfva Amerikanarne beundrade Stockholmsfartyget Carlotta, Kapten Stramvitz. Det är beräknadt till 145 svåra lästers drägtighet, kommer att tacklas till brigg och blir utan tvifvel en prydnad för Götheborgs handelsflotta. Tvenne månader härefter tros det vara i fullt segelfärdigt stånd och kommer då att föras af Kapten Schale.

Sedan fartyget blifvit förtöjdt på den plats, der dess upptackling kommer att försiggå, samlades, dels på redan skedd och dels på vid tillfället skeende inbjudning, en del af redarnes vänner och bekanta om bord på detsamma och tillbragte der, under den herligaste lugna väderlek, en den mest angenäma och trefliga afton. Musik, sång, skålar och dans – sjelfva «Polkan» icke att förglömma – afvexlade med hvarandra och gåfvo högtidligheten utseende af en folkfest i mindre skala. Liskom fartyget erhållit ett gammalnordiskt namn, så rådde äfven inom dess relingar, ja äfven utom desamma, den gamla fornnordiska gästfriheten, och mer än en skål tömdes i skummande champagne för den ungdomliga Balders och dess redares välgång.

Flera af stadens resp. damer förhöjde med sin närvaro glansen och behaget af den glade, trefliga festen, och aldrig skall det fartyg, som bär namnet efter oskuldens gud, hissa sin flagga på vårt revier, utan att någon skall med nöje erinra sig det tillfälle, när dess köl för första gången plöjde den vida, famnande vågen.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 20 april 1845)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Gamla varvet.