1900-talets Göteborg

Häktad knifskärare

”Vid 9-tiden .i måndags qväll blef a Härlandavägen arbetskarlen August Jonsson, boende å Munkebacken n:r 12 i stadens 12:te rote, öfverfallen och tilldelad två knifstyng i bröstet och ett mindre skärsår å ena handens lillfinger. Såren voro af så farlig beskaffenhet, att tillstädeskommande läkare, doktor Rydelius, måste remittera Jonsson till Sahlgrenska sjukhuset. Särskildt ett af såren har där befunnits vara af ganska betänklig beskaffenhet.

Af förhören i går framgick följande:

 

D:r Rydelius, boende i Redbergslid, hade vid 10-tiden på aftonen besökts af Jonsson, som var åtföljd af en annan karl och en qvinna, för att söka hjelp för sår i bröstet, hvilka skulle ha tillfogats honom af bröderna Gunnar och Sture Sylvan från landeriet Stora Härlanda.

Vid förhör å sjukhuset med Jonsson uppgaf denne, att han vid half 9-tiden på måndags afton, något berusad passerat förbi landeriet Härlanda, i hvars närhet han sammanträffade med de af honom kända bröderna Sylvan, hvilka, kommande från staden, upphunno honom. Bröderna S. hade genast börjat bråka. Bråkets alla detaljer kunde J. icke erinra sig, men Gunnar Sylvan hade med en fällknif måttat ett hugg mot Jonssons bröst, J. sökte skydda sig med handen, men erhöll dock två hugg i bröstet och ett sår å lillfingret. En förbipasserande karl och en qvinna hade sedan tagit hand om honom och fört honom till läkaren.

Gunnar Sylvan uppgaf vid förhör i går att J. vid Stora Härlanda kommit efter dem som tyckts påskynda sina steg för att upphinna bröderna; då detta skett, gaf J. sig i samspråk med dem och slog utan anledning Sture Sylvan i ansiktet, så att näsblod upp kom Sture S. gaf sedan J. ett slag för munnen och gick så hem. J. vände sig sedan mot Gunnar S. och gaf honom ett slag för bröstet, så att S. föll omkull i diket och fick skrapsår. Då han reste sig var J. borta. Gunnar S. hade sedan också begifvit sig hem. Vidare uppgaf S. att J., som han sett för flere år sedan, då alltid varit brutal mot mot S. Sjelt hade han vid detta tillfälle icke gifvit J. ett enda slag, långt mindre knifhugg.

Sture Sylvan hade enahanda uppgifter och kunde icke erinra sig, att heller han slagit J. på något sätt.

Ofvannämnda karl och qvinna, som togo hand om Jonsson, färgeriarbetaren Hultén och arbeterskan Amanda Andersson berätta, att de, då de kommit i närheten af Härlanda, mött den ene af bröderna Sylvan, och strax därpå hört August Jonsson ropa:: ”hugger du, hvad hugger du för!“, samtidigt jemrande sig. De hade därvid sett en karl stå rätt intill J. vid vägkanten, hvilken karl J. på ett eller annat sätt skuffade i diket. Då de kunno fram klagade J.: »Jag tror han skar ihjel mig». och sade, att han skurits af •Sylvans pojkar». Den i diket liggande karlen, i hvilken de igenkände en af bröderna Sylvan, steg under tiden upp och sprang bort. Sedan förde de den skurne till läkare.

Vid förhör i dag på e. m. inför polis-kammaren företeddes läkarebetyg, enligt hvilket ett af knifhuggen med största sannolikhet inträngt genom lungsäcken in i brösthålan samt var af allvarsam beskaffenhet. Änno kunde ej med säkerhet afgöras om den sårade komme att tillfriskna eller om han af såret skulle få framtida men. Jonsson är fortfarande mycket medtagen.

Bröderna Sylvan uppgåfvo att de på middagen begifvit sig in till staden, där de tillbrakt hela aftonen å ett nykterhetsvärdshus i Haga samt att de på qvällen varit fullt nyktra.

Sture S. hade af det slag i ansiktet han tilldelats af Jonsson fått näsblod, hvarefter han genast sprungit hem. Sjeif hade han ingalunda slagit Jonsson. Broderns uppgift härom vid polisförhöret måtte ha berott på ett missförstånd af hans ord till brodern.

Den i går anhållne Gunnar Sylvan förnekade på det bestämdaste att han på något sått våldfört sig å Jonsson, trots vittnena Hulténs och Anderssons uppgifter.

Dessa hade hört Jonsson i jemrande ton ropa: “Hugger du, hvad hugger du för. Därpå sade Jonsson till dem: Aj, aj, jag är skuren, jag tror han stuckit ihjel mig“. Strax därefter uppgaf han att en af Sylvans pojkar skurit honom. Och båda vittnena intygade bestämdt att det var en af bröderna S. som strax förut rest sig upp ur diket och sprungit därifrån.

Gunnar Sylvan sökte nu göra troligt, i strid mot vittnenas uppgifter, att han sett en främmande karl på landsvägen, då han kom upp diket.

Poliskammaren uppsköt förhöret till annan dag, och blef Gunnar Sylvan förklarad skyldig att genast träda i häkte. Sture Sylvan skall vid hemtnings äfventyr vara tillstädes vid nästa förhör.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 5 december 1900)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteorgs stadsmuseum, Carlotta: villa på Härlandavägen, Stadens 12:e rote. Ca 1897.