1900-talets Göteborg

Invigning av den elektriska spårvägen i Göteborg – och den sista turen turen för hästspårvägen

Idag kommer del 2 om spårvägen i Göteborg, den första delen om invigningen av hästspårvägen kan du läsa mer om via denna länk.

När ringlinien invigdes.

”Såsom vi redan i går omnämnde invigdes i går middag den nu färdiga ringlinien medels en proftur, hvartill inbjudits stadens styrande män och andra intresserade till ett antal af omkring två hundra.

Redan långt före kl .2 började Drottningtorget, hvarifrån färden skulle anträdas, att fyllas af åskådare, hvilka slutligen sträckte sina led ända ned till Lilla Bommen. Strax efter kl .2 satte sig det långa tåget .bestående af tio stycken spårvagnar, hvilka utvändigt voro dekorerade med blåa och gula volanger, i rörelse.

Färden gick åt Lilla Bommen till, uppför S:t Eriksgatan, öfver Packhusplatsen, Kämpebron och genom Vestergatan ut till Slottsskogen samt därefter ned för Linnégatan, genom Vasagatan, Kungsportsavenyen och östra Hamngatan åter till Drottningtorget, d. v .s. ringlinien rundt. Hvar det sällsamma tåget drog fram voro samlade skaror af åskådare, hvilka tysta och andäktiga, som om det gällde begrafningen af en af stadens store män, betraktade detsamma. I hörnhuset vid Victoria- och Storgatorna, där fru östers pensionat och hushållsskola äro inrymda, voro de två hörnfönstren vackert dekorerade med ett tjugotal unga kvinnliga elever i sina nätta dräkter med hvita mössor .Men äfven här hade dagens stora betydelse tryckt sin allvarliga stämpel på de ungas anleten — eller var det kanske oron öfver att stekpannorna voro i fara att under deras bortovaro brännas vid?

Den första välkomsthelsningen som mötte festtåget var från »Hertias» vackra hus vid Packhusplatsen, som dagen till ära flaggade . Och vid Vestergatan i villan Anneberg hade man af samma orsak anordnat en vimpeldekoration, hvarjämte å Renströmska badanstalten och ännu ett hus flaggan var hissad.

Efter återkomsten till Drottningtorget utsträcktes färden till det nya, storartade spårvagnsstallet utanför hvilket de tio vagnarna stannade på hvart sitt spår. Sedan debarkeringen skett samlade sig resenärerna inne i den stora hallen. Spårvägsstyrelsens ordförande grossh. Aug. Koch besteg i brist af talarestol plattformen på en spårvagn ringde ett par tag i dess klocka och höll därefter ungefär följande tal:

Spårvägsstyrelsen hade, sade tal., att för stadsfullmäktiga anmäla att byggnadsarbetet

för de elektriska spårvägarna nu kunde anses vara åtminstone i det allra närmaste fullbordadt. Tal. trodde icke att han sade för mycket om han uttalade, att trots behofvet af framtida utveckling de nya spårvägarne tryckte en prägel af storstad öfver Göteborg. Allmänheten hade hela tiden följt byggnadsarbetet med sympati och intresse. Detta berodde naturligtvis till största delen därpå, att det var ett länge kändt behof, som här tillfredsställdes, att det icke var en lyxsak, som bjöds. Spårvägsstyrelsen hade sträfvat att under iakttagande af största möjliga sparsamhet och utan att därför åsidosätta anläggningens soliditet göra det bästa den kunde Han trodde sig kunna säga, att man i hufvudsak lyckats. Styrelsen hade icke följt det vanliga tillvägagångssättet att låta en stor utländsk firma taga arbetet i ett för allt. Tvärtom hade styrelsen inbjudit till täflan om anläggningens olika delar och från ett flertal af Europas största firmor på område lått mottaga anbud samt sedan utvalt de bästa.

På så sätt hade ett stort antal leveransanbud pröfvats. och så hade man kunnat följa arbetet i hvarje detalj. Detta tillvägagångssätt skullo icke ha varit möjligt för styrelsen, om icko denna halt ingeniör Edströms stora sakkunskap att lita till. Förvisso skall, slöt tal., den 27 oktober 1902 stå som en bemärkelsedag i Göteborgs historia.

 

Stadsfullmäktiges ordförande, prof. Aug. Wijkander svarade härpå.

Det var med lifliga förhoppningar, sade tal., om man helsade det nu fullbordade verket. När hästspårvägen på sin tid började användas, så ansåg man detta vara en vändpunkt i Göteborgs historia. Hur mycket mer bör detta ej vara fallet nu, då vi se dessa i alla afseenden bättre, större, snabbare, bekvämare och prydligare vagnar. De beteckna sade tal., icke blott en vändpunkt i lokal bemärkelse, utan de ha säkerligen en social betydelse, som sträcker sig utöfver vårt samhälles gränser. Elektriciteten har förut visat, att afstånden kunna försvinna! Äfven här blifva afstånden väsentligt minskade genom de nya spårvägarne. Den närmaste framtiden skall ock säkerligen visa möjligheten af att nedrifva gränserna mellan land och stad och att låta stadens invånare få tillbringa några timmar om dagen borta från storstadens larm i grönskande omgifningar och ren luft. Under sådana omständigheter stå vi nu inför en synnerligen viktig vändpunkt. Men hvad som härvidlag är af betydelse är, att det nya kommunikationsmediet ej endast gynnar de bättre bemedlade, utan att det i synnerhet för kroppsarbetaren erbjuder stora fördelar, i det att det tillåter honom på en kort stund förflytta sig på afstånd af tiotals kilometer. Dessa reflektioner syntes kanske obefogade när det nu vid invigningen endast gällde spårvägen för de inre delarne af staden. Men det lågo ingen motsägelse häri. Den handlingskraftige mannen vill konsolidera sig innan han företager utvidgning. Tal. tog fasta på att styrelsen när den nu fått till stånd en präktig anläggning äfven kommer att vidtaga den utveckling som under den närmaste framtiden kan påfordras. Spårvägsstyrelsen har fått namn om sig att vara den populäraste styrelsen här i staden. Men så har den också haft vid sin sida en man sona genom duglighet, energi och nästan amerikansk raskhet vunnit allas förtroende och sympati. Direktör Edström har ock lyckats få en stab af dugliga tjänstemän vid arbetets utförande. Ett erkännande höfves åt alla dem som medverkat till arbetets fortgång, styrelse, tjänstemän och hela den öfriga personalen. Måtte samma anda som hittills äfven framgent besjäla dem alla.

Med ett tack till styrelse och funktionärer slöt tal. sitt anförande .

Sedan de olika salarna i den stora byggnaden beskådats anträddes återfärden till östra Hamngatan, där tåget upplöstes.

 

Ringlinien har i dag öppnats för allmän trafik . Färden på densamma beräknas taga en tid af omkring 35 minuter.

Allmänheten kommer antagligen att till en början få litet svårt att skilja på de olika linierna . En god vägledning har man härvidlag, utom af den större förut omnämnda kartan, af den lilla behändiga karta som för några veckor sedan af Pellerin utdelades i nära 30,000 exemplar.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 28 oktober 1902)

Sista turen

”Sista turen å Göteborgs hästspårvägar gjordes i tisdags afton å Getebergsängslinien (Örgrytevägen- -Eriksb. bryggeri). Arbetet med den elektriska spårvägens anläggning pågår nu hela vägen från Lorensberg ut.

Med anledning at hästspårvägarnas upphörande försäljes å auktion onsdagen den 12 nov. (se annonsen i dagens nummer) återstående 12 spårvagnshästar samt 29 täckta spårvagnar, selar, filtar, täcken sadelgjordar, foderkistor etc. stockvagnar, plattvagnar och viktoriavagn, slädar, hackelseverk, hästapotek etc. Och så är Göteborgs en gång så prisade hästspårväganläggning ett minne blott.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 1 november 1902)

 

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Elektrisk spårvagn omkring år 1903, Skadat negativ ur en samling som hittats av Staffan Westergren i trossbotten å Stora torp.

 

 

 

1 svar »

  1. Den som ledde byggandet av den elektriska spårvägen var J Sigfrid Edström som sedan blev VD för ASEA. Han tillträdde sin tjänst i Göteborg den 1 oktober 1900 och började då med planeringen. Den 18 augusti 1902 började trafiken på sträckan Järntorget-Majorna och den 2 december 1902 var den sista sträckan till Getebergsäng klar. Då hade man alltså planerat och byggt linjer till Majorna, Redbergslid och Getebergsäng samt den ovan nämnda Ringlinien på lite drygt två år. Det var lite annan fart på projekten på den tiden.