”Stora rubbningar å telegraf- och telefonledningarna ha under denna vecka rådt i hela västra Sverige.

Telefonlinierna i Västergötland, särskildt näten i Falköping, Alingsås, Vårgårda o. s. v., ha varit nästan obrukbara med undantag af den stora, nyanlagda interurbana linien. Orsaken är att söka i rimfrosten, som lägger sig på trådarne i så stor mängd, att dessa brista och — särskildt vid lokala nät — falla ned på närliggande trådar, hvarigenom äfven dessa i sin tur gå utaf. Söderut har man ungefär lika svårt med telefonlinierna som i Västergötland och Värmland. Märkligt nog ha linierna i Bohuslän knappast, hittills åtminstone, tagit någon skada.

I Sydsverge har man lika besvärligt med ifrågavarande ledningar — särskildt lokalnäten — som här på Västkusten. De interurbana ledningarna där äro ock nästan obrukbara. Naturligtvis äro i östra Sverge i mångt och mycket förhållandena härutinnan af samma art som hos oss.

Här i Göteborg har man äfven haft en ytterst obehaglig känning af rimfrosten på telefontrådarne. Särskildt under gårdagen måste alla man vid reparationsvärkstaden härstädes tagas i anspråk för att reparera brustna trådar. I synnerhet vid de stora galgarna, särskildt i Masthuggsbärgen och Galgkrogarna, brusto ideligen trådar. Sent igår kväll ansågs hela vårt telefonnät vara ytterst starkt hotadt. Och att förbindelserna i dag på flerfaldiga ställen äro afbrutna taga vi för alldeles afgjordt. Men med våra raska telefonarbetare får man hoppas att det snart nog är “klart“.

Telegrafledningarna ha som ofvan sagts äfven lidit af rimfrosten. Men på grund af sin gröfre konstruktion hålla dock dessa ännu. Men skall rimfrosten fortfara något längre vet man ej hur det kan gå äfven med dessa linier.

Rubbningarna i telefon- och telegrafförbin­delserna äro de svåraste som på många år förekommit.” (Ur: Göteborgs-Posten 18 januari 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Nya Telegrafhuset, Göteborg.