1800-talets Göteborg

En väl påkallad erinran

Hösten 1873 började några i staden undra om Slottsskogen aldrig skulle bli den park som utlovats tidigare:

”År efter år utföras stora och kostbara arbeten, dels af stadskassans medel, dels för enskildas räkning till förskönande af staden och dess närmaste omgifningar; men en anläggning, som länge varit väntad och hvilken af en större allmänhet skulle motses med glädje, synes blifva hänskjuten till en oviss framtid eller helt och hållet lemnad åt glömskan.

Då föreningen emellan staden och Carl Johans församling blef beslutad, ingick såsom vilkor dervid, att en passande del af Slottsskogen skulle upplåtas och anordnas till allmänhten under den blidare årstiden. Vi tro oss veta, att detta af välvilja för de arbetande klassernas bästa införda vilkor tillkommit genom hr grefve Ehrensvärds menniskovänliga omtanka för dessa klassers trefnad och vederqvickelse.

Med anledning häraf väcktes för några år sedan inom herrar stadsfullmäktige af hr Söderling en motion, hvilken remitterades till drätselkammarens behandling. Som motionären numera ej tillhör nämnde myndighet och man ej hört hvad afseende vid motionen blifvit fästadt, taga vi oss friheten att derom i ödmjukhet göra en erinran.

Då antalet af Göteborgs innevånare årligen ökas liksom dess arbetarebefolkning i samma mån tilltager, blifver behofvet af en för dem upplåten plats, der de fritt kunna njuta af naturens behag, alltmera påfallande. För vinnande af detta ändamål har visserligen Göteborgs arbetareförening hyrt sig en lokal, men som deltagandet deri för den stora arbetarebefolkningen är för kostsamt, äro de derifrån afstängda.

När man tid efter annan läser i tidningar att åtskilliga städer, särdeles i Skåne, upplåta och bereda platser, der arbetarne med sina familjer under Söndagar och på fristunder kunna få vistas, så borde väl äfven Sveriges andra stad i detta afseende icke stå efter.

Från jordegare kring Göteborg höres ofta klagan öfver ohägn, olofliga stigars tagande, nedtrampande af gräs och dylikt. Ingen kan förtänka, att enhvar vill hafva sin eganderätt skyddad; men som jorden alltmer stigit i värde, så ha också  många platser, som förr upptogos af lekande barn och ungdom försvunnit, hvaraf följden blifvit att de nu äro förvisade till sådana ställen som ej äro för dem tillåtna, ty numera om de vilja ut i det gröna mötas de af förbudstaflor nästan öfverallt. Detta har os en del väckt nedslagenhet, hos andra deremot trots samt afund mot de bättre lottade.

Oafsedt att vistandet i naturen verkar välgörande på hvarje sinne, skulle äfven förhållandet de olika klasserna emellan förbättras, om den ofvannämnde motionärens framställning beviljades.

På fleras begäran” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 26 november 1873)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Slottsskogen, Ludvig Messman 1890.